En ung kvinna sörjer efter dådet mot Bataclan. På torsdag är det också ett år sedan satirtidningen Charlie Hebdo och en kosherbutik attackerades i Paris. Foto: Guillaume Horcajuelo / Epa / TtEn ung kvinna sörjer efter dådet mot Bataclan. På torsdag är det också ett år sedan satirtidningen Charlie Hebdo och en kosherbutik attackerades i Paris. Foto: Guillaume Horcajuelo / Epa / Tt

En ung kvinna sörjer efter dådet mot Bataclan. På torsdag är det också ett år sedan satirtidningen Charlie Hebdo och en kosherbutik attackerades i Paris.

 Foto: Guillaume Horcajuelo / Epa / Tt
Den islamistiska ondskan måste hanteras med samma tydlighet som när Churchill svarade Hitler, skriver Pär Westberg, författare och ledamot av Svenska Akademien. Foto: Cornelia NordströmDen islamistiska ondskan måste hanteras med samma tydlighet som när Churchill svarade Hitler, skriver Pär Westberg, författare och ledamot av Svenska Akademien. Foto: Cornelia Nordström
Den islamistiska ondskan måste hanteras med samma tydlighet som när Churchill svarade Hitler, skriver Pär Westberg, författare och ledamot av Svenska Akademien. Foto: Cornelia Nordström

Stoppa den växande islamistiska ondskan

Publicerad

Den islamistiska ondskan måste hanteras med samma tydlighet som när Churchill svarade Hitler.

Per Wästberg skriver från ett skakat Frankrike som efter förra årets två terrordåd återuppfinner sig självt.

PARIS. Lördagsmorgonen går jag till marknaden på Avenue Saxe, livlig som om inget hänt. Kvarterets gamla damer har sina favoritstånd med fisk, skaldjur, pärlhöns och kapuner. Sol och värme som i maj. Joggare i shorts. Ett återfunnet lugn i trots mot det som har hotat en glädjefull vardag. Två böcker har blivit oväntade bästsäljare: Voltaires "Traktat om toleransen" och Hemingways "A moveable feast" med sin kärleksförklaring till det eviga Paris.

För ett år sen sveptes jag med i en tidvattenvåg av en miljon människor som beslutsamma och högtidligt stämda, på Place de la république, hyllade republikens värden och muslimers legitima plats i samhället. Nej till barbariet! dånade över Frankrike. Libérations chefredaktör Laurent Joffrin ser i sin bok "Le réveil francais" demonstrationen som de republikanska värdenas förnyelse i ett glödande försvar för Upplysningens tradition.

Ernest Hemingway

 

I Paris har de flesta sannolikt vid det här laget bestämt sig för att leva enligt sina värderingar: ansvar, delaktighet, social rättvisa. Och en fest i den vackraste av städer. I demokratins och rättsstatens namn har det efter attentaten också gått lättare att rekrytera frivilliga till polis och militär.

I terrorns 11:e arrondissement växer kulturen i gamla arbetarkvarter: gallerier, bokhandlare, barer, restauranger, designverkstäder, alla slags hantverk. Bagerierna öppnade så snart sirenerna tystnat. Nätsignalen "Alla till bistroerna!" rönte mäktigt gehör hos de många som såg ett existentiellt hot mot en västlig livsform.

 

De som mördades var unga människor som älskade fotboll, rock och en fredagskväll på kafé. Förövarna var tämligen välutbildade och kom från hem en bra bit från botten. De var fransmän som i moskéer och på internet marinerats i wahabi-salafismens tankar. Ursäktskulturens förespråkare pekar på de förödmjukade och nedtrampade och på vår egen skuld. Ungefär som man urskuldade tyskarna med Versaillesfredens förödmjukelse, tills Churchill genom att nämna verkligheten vid namn räddade oss från nazismen. Det är viktigt med orden. Möter vi inte dagens ondska såsom Churchill mötte Hitler väntar nya attacker och i dess spår en växande islamofobi och högerextremism.

Ett krig utan fronter förs av fanatiska individer, redo att döda vem det vara må och själva dö, det är deras övertag, eftersom det är livet de är rädda för. Sju åtta personer kan terrorisera hela städer. Halshuggningar, stympningar, piskstraff, tre dagars korsfästning på offentlig plats av de avrättade - enligt sharialagen - är de kriminellas vällust. Homosexuella störtas från hustak, kvinnor stenas för påstådd otrohet, medan Allah sägs tillåta samlag med en flickslav som inte är i puberteten.

 

De som flytt Raqqa intygar att det så gott som alltid finns en korsfäst kropp att betrakta. IS stänger skolorna för att eleverna ska bevittna exekutioner. "Kalifatets unga lejon" varvar religiös skolning med vapenövningar; några utses till självmordsbombare. De som inte är jihadistbarn driver på gatorna; det är förbjudet att undervisa hemma. Kurderna har upptäckt en massgrav för kvinnor för gamla att bli sexslavar. I ett yasidiskt flyktingläger intervjuas en man: "Ingen vettig människa slaktar ett barn, men under en natt dödade IS 1800 människor. De ser oss som maskar."

IS rekryter hittar ingen mening i våra postmoderna, postreligiösa samhällen. De fruktar det personliga ansvarets börda. Underkastelse - titeln på Houellebecqs roman - är något de eftertraktar. IS lovar att världen ska förintas i eld och våld och utmålar Katastrofen som den gladaste fest. Dessförinnan ska i blinda repressalier muslimer hetsas mot varandra och västerlänningar mot muslimer så att klyftorna djupnar tills ett samhälle bryter ihop.

Michelle HouellebecqFoto: Miguel Medina

 

Kalifatet kräver obetingad lydnad. Den godtas av individer som då tycker sig stå på moralens högsta topp. För dem är tillvaron förutbestämd. Så slipper de personligt ansvar och blir robotar som lyder Guds vilja vilken legitimerar varje ondskefull handling.

IS bulletin den 14 november 2015: "Kalifatets soldater attackerade i går prostitutionens och lastens huvudstad /.../ De valde ut stadion där två nationer Frankrike och Tyskland tävlade i fotboll /.../ och Bataclan, där hedningarna samlats till konsert för att hylla prostitutionen och lasten /.../ Frankrikes flyg skyddar förgäves huvudstadens pestsmittade gator och gränder."

 

Tahar Ben Jelloun, Marockos främsta författare, betonar hur salafisterna är besatta av kvinnorna. Dessa får inte beröras eller mötas med blicken utan måste gömmas i hemmet och bakom heltäckande kläder. För honom, muslim i Paris, är Frankrike ett sekulärt land där religionen stannar i moskén och i hjärtat:

"En god muslim anpassar sig till den värld han lever i. Ingenstans i Koranen påbjuds slöjan. Den får inte bli ett sätt att dölja sin identitet, då beslöjar den även kulturen."

Men för IS är det förbjudet att tolka Koranen i ljuset av en gången epoks seder och politik eller granska textens symboliska karaktär, det vore att späda ut Allahs budskap. En kanoniserad dogm får inte ifrågasättas. Så stängs muslimer inne i bokstavstro som om de läste recept i en kokbok. I stället för gåta och mysterium blir det gudomliga en handbok.

President Hollande: "Terroristerna vill utplåna allt: kultur, ungdom, liv, historia och minne. Vi ger inte avkall på vårt sätt att leva. Men vi är inte engagerade i ett civilisationernas krig, dessa mördare företräder ingen civilisation." (Marco Rubio och andra republikaner talar i USA om en civilisationernas kamp, vilket är att smickra barbariet.)

 

Jag kom att samtala med Rama Yade, svart kvinna, född i Senegal, tidigare statsråd för mänskliga rättigheter i utrikesdepartementet, en av landets mest populära och kontroversiella politiker, som nyligen har förlorat ett ärekränkningsmål mot Marine Le Pen. Hon pekade på hemmen som fäderna övergett, mödrarna i underbetalda jobb som inte ger meriter, ungdomarna som försvinner i en förgiftad digitalsfär för att dyka upp i ett "kalasjnikovliv".

Men starkare betonade hon att de vuxna inte har förstått behovet av disciplin och auktoritet i skolan, i synnerhet inte sedan värnplikten avskaffats. Av slöhet kallad tolerans har kommunerna inte ingripit mot salafistimamer som lockat skolbarnen in i farliga beteenden. Undervisning i sekulära ideal kräver modet att i kaotiska förstäder benämna saker vid sitt rätta namn.

Ett hundratal franska moskéer uppges stå under extremisters inflytande. Hälften av internerna i fängelse är muslimer. Hos dem gror hatet och drömmen att döda förtryckarna. Mohammed Merah grep i Toulouse en åttaårig judisk flicka i håret och sköt henne i huvudet- med SS Einsatzgruppen som uttalad förebild. Likt Coulibaly och bröderna Kouachi är han en ikon i fängelserna.

 

Men en majoritet muslimer anses sekulära i sin livsföring. Ledande feminister som Julia Kristeva och Helène Cixous har för övrigt kritiserat det konservativa islams kvinnosyn med en kraft som med få undantag (Nalin Pekgul) inte märkts i Sverige.

Julia KristevaFoto: Stefan Hyttfors

Judarna i Frankrike är en halv miljon, tio gånger färre än muslimerna. Men antisemitiska brott var första halvåret 2015 nästan två gånger fler än de islamofobiska. Vichys skugga vilar än över historien. 13 000 fångades in i Paris en natt 1942 och deporterades till döden, däribland 4 000 barn. Yttersta högern och vänstern likställer Israel med nazismen. Antisemitism förenas hos vänstern med antiamerikanism, antikapitalism, sympati för Palestina och medkänsla med förorternas muslimer. Att judarna vill dominera världen och har infört aids i Afrika hör till de konspirationsteorier som tumlar runt och möts på nätet med ett "Ja, vad ska man tro?". Och kommentarerna blir därefter: oredigerade. Ofta med anspråk på att vara antirasistiska.

 

USA:s president slutar sina tal med "God bless America". Otänkbart i Frankrike. Gud är privat eller inte alls. Femte republikens författning 1958: "Republiken varken erkänner, avlönar eller understödjer någon religion." Den sekulära staten är den religiösa frihetens garanti.

Den frihet som låter Charlie Hebdo publicera sina karikatyrer är samma frihet som tillåter muslimer att öppet uttrycka sina åsikter. "Det är en grundläggande skillnad mellan friheten att vara oförskämd och rasism, antisemitism, förintelseförnekande", påpekar premiärminister Manuel Valls.

De fria andarnas debatt, kritik och skärmytslingar imponerar mer än vanligt i attentatens spår. Franska intellektuella tröttnar inte på att analysera och filosofera; böcker och essäer strömmar till bokhandeln. Enbart om IS finns med ens ett tjugotal studier. Friheten att söka kunskap - bortom propaganda och totalitära ridåer - förefaller starkare än någonsin. Vi måste inför 2016 också önska fler av våra muslimska medborgare kraften att i än högre grad inom offentligheten värna demokratin gentemot den islamiska fascismen.

Per Wästberg

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag