Fringe betyder frans, lugg och utkant. Inom scenkonsterna har ordet använts i decennier för att beskriva all annan slags teater än den en gång vanligaste, talade dramatiken.

Stockholm Fringe Fest är ett internationellt möte av unga, eller ganska unga, scenkonstnärer som arbetar i tassemarkerna mellan teater, dans, visuell och multimediakonst. Och lite till.

Alla har rätt att frissa sin egen lugg, men det känns märkligt att förklara för nytt, vad jag sett på scenerna de senaste tjugo åren.

Den polska Suka Off har skapat Red Dragon för två aktörer; har man sett buto, har man sett hur ett dramatiskt och laddat utnyttjande av nakenhet vida överträffat detta försök att "flå" en man från sin röda plasthud. Det blir nästan enbart tekniskt, ett pulande och dragande utan mening med en rätt snygg slutbild.

Romeo och Chulio i lurviga nallebjörnskostymer, den ena neongrön, den andra orange är ett småmysigt gaypar, Kunstplage från Österrike.

Deras performance är så rar att jag nästan glömmer hur många fringisar jag redan sett i nallekostym. Eller kanin.

Contemporary ritual av spansk-engelska Kimatica är en tio minuter lång performance med projektioner på en kvinnokropp med mycket tyg och kläder. Det är en blek skugga av, till exempel, Gisèle Vienne, som med helt annan perfektion och fantasi skapat fantastiska scenbilder.

Publiken består mest av fringefolk med föreställningar en annan dag. Lite familjeträff känns det som. Och jag kommer att tänka på Pussy riot och deras fula balaklavor mot kyrkorummets guld. Och ett ärende!