Nils Schwartz får ärren upprivna av Stig Sæterbakkens bok Lämna mig inte.
Den man som en gång har blivit övergiven av sin älskade – och på köpet har fått sina svartsjukaste misstankar bekräftade – riskerar att få ärren upprivna om han läser norrmannen Stig Sæterbakkens senaste roman Lämna mig inte.
Att den övergivne i romanen, som heter Aksel och tilltalas i duform, bara är 21 år, spelar ingen roll för den omedelbara identifikationen.
Men när man läser vidare i romanen – som Sæterbakken berättar retroaktivt, ungefär som Peter Kihlgård i Kicki & Lasse – viker identifikationen tillbaka med fasa. Det blir allt tydligare att Aksels svartsjuka är av patologisk art, ett plågsamt ältande av den älskade Amalies tidigare kärleksliv och ett polisiärt ifrågasättande av hennes sena ankomster och vänskapsförhållanden.
Och när vi flyttar tillbaka ännu några år i Aksels förhistoria får vi ta del av självdestruktiva förnedringsritualer som snarare antyder en blivande skolmördare än en ung man som snart står i färd med att pröva den himlastormande förälskelsens vingar.
Det gör romanen dubbelt plågsam att läsa. Först lockas man – och detta neutrala pronomen är här synnerligen maskulint – in i en smärtsam identifikation och sedan måste man slita av sig den igen för att förnimma själväcklets bubblande lava direkt på huden. Sådana brännskador svider mer än upprivna kärleksärr – kanske därför att man anar att det är den förnekade identifikationen, inte den igenkända, som här ligger och molvärker utan hjälp av medvetandets smärtstillande medel, utskrivna av överjaget.
Det är en otäckt stark och starkt otäck roman Sæterbakken har skrivit – först med sina båda senaste böcker tycker jag att 44-åringen börjar leva upp till sitt rykte som en av Norges större författarbegåvningar.
Kanske är Lämna mig inte egentligen en ungdomsroman. Jag tror att den på gott och ont är rena katharsis för unga manliga sinnen. Men den som i terapeutisk välmening vill ge den till familjens unge Werther måste se till att låsa in tapetknivar och andra vassa föremål. Litteratur kan allvarligt skada dig själv och personer i din omgivning.