ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Stig Sæterbakken. Foto: Jo Michael
Stig Sæterbakken. Foto: Jo Michael

Stig Saeterbakken:
Genom natten

ANNONS:
Roman

STIG SÆTERBAKKEN | Genom natten | Översättning Niklas Darke | Vertigo, 265 s.

Visa merVisa mindre

Nils Schwartz läser Stig Sæterbakkens sista roman med facit i hand.

Den 24 januari i år tog Stig Sæterbakken, den norska litteraturens enfant terrible, livet av sig, nyss 46 år fyllda. Jag vet inte vilka inre demoner som drev honom, men till skillnad från norska kritiker som i fjol recenserade den roman som skulle bli hans sista kan jag inte läsa den nu utkomna svenska översättningen som något annat än ett förtäckt avskedsbrev. Man ser döden sätta sina spår överallt i texten, liksom framskrivna av en hektisk uppgivenhet. Vilket inte innebär att Sæterbakken verkligen hade sin egen förestående död i tankarna, när han skrev. Facit är den spegel vilken retrospektivt kastar sin dödsskugga tillbaka in läsupplevelsen.

Titeln antyder att här pågår en resa inte bara till nattens ände, utan en färd genom mörkret ut i ljuset. Det är också vad som skenbart sker – i bokens sista kapitel möter vi en till synes harmonisk tvåbarnsfamilj som firar jul och nyår, inte bara en gång utan som ett slags återkommande ritual år efter år. Harmonin blir på så sätt mera lik en påtvingad upprepning, vilken enligt Freud är granne med dödsdriften. Kapitelrubriken är mycket riktigt "Ickeriket".

 

Förutom denna epilog består romanen av två skilda förlopp, med olika symboliska förtecken. Första hälften är en realistisk skildring av ett äktenskap i kris. Berättarjaget, tandläkaren Karl Meyer, har bedragit sin hustru Eva med en annan kvinna i en flyktig förbindelse. Den som reagerar starkast på den hotande skilsmässan är tonårssonen Ole-Jakob som en kväll dricker sig berusad, stjäl familjens bil, styr vad det verkar avsiktligt över på fel sida av vägen och förolyckas i en frontalkrock.

Sonens död gör Karls redan tunga skuldbörda närmast övermäktig. I romanens andra hälft ger han sig ut på en halvt surrealistisk, halvt allegorisk odyssé genom Mellaneuropa, "i den overkliga förhoppningen att det finns ett annat liv, en annan plats, i tron på en nystart, i tron på vad som helst".

I Bratislava besöker han ett övergivet hus, i vilket den som frivilligt inträder gör det för att få "det man inte vill ha, i stället för det man vill ha". Även här anar man en freudiansk symbolik.

Karl räddar också, som han tror, en kvinna som ser ut att vilja kasta sig i Donau. Hon blir rasande eftersom hon inte alls tänkt begå självmord utan bara fotografera det strömmande vattnet. De försonas dock och kvinnan berättar då att hennes bror tagit livet av sig.

Det är som om Sæterbakken här och var sticker in små brasklappar om sitt eget förebådade dödsfall mellan boksidorna. Hans sista bok blev hursomhelst hans bästa.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
UKRAINA

"Putin enade vårt land" Stefan Ingvarsson avslutar sin artikelserie från Lviv.

Möte i krigets skugga Stefan Ingvarsson rapporterar från bokmässan i Lviv.

Alla lögner går hem Dmitri Plax om den ryska mediala statsapparaten

Ryssland alltmer slutet Stig Fredrikson kommer hem från ett mörkt Moskva

Möte i krigets skugga Stefan Ingvarsson rapporterar från bokmässan i Lviv.

Vad sa du, sa du? Dmitri Plax ger en språklektion i maktens ryska.

Smutsiga pianofingrar Gunilla Brodrej om en Putinvänlig konsertpianist i New York.

Vad väljer du? Bladet eller Expressen? Karin Olsson undrar varför Martin Aagård låter som ett eko av propagandan från Ryssland

En omärklig revolution Karin Olsson möter historikern Timothy Snyder i Kiev.

Europas värderingar utmanas Karin Olsson om de intellektuellas svek mot Majdan.

"Svik oss inte igen" Sofi Oksanen vädjar i en exklusiv artikel västvärlden att stoppa Putin.

Mot bättre vetande Anna Hellgren undrar vad det är med Aftonbladet Kultur och Ukraina.

Ryska PEN: "Vi är emot invasionen" Rysslands intellektuella protesterar.

Vem hejar på Svoboda? Karin Olsson om Åsa Linderborgs hyckleri om Ukraina.

Rädslan för Majdan Stig Fredrikson om Putins skräck för folklig revolution i Ukraina.

Majdans moras Stefan Ingvarsson ger svenska medier bakläxa om Kiev.

Karin Olsson: Är ukrainarna de sista européerna? Curling har väckt större engagemang än när aktivister skjutits i nacken.

Ett inferno för oss Dmitri Plax om ett Ukraina som brinner för demokrati och oss alla.

ANNONS:
MITT EXPRESSEN - FÖR INLOGGADE
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: