Carolee Schneemann: "Infinity kisses". Foto: GIBCA
Carolee Schneemann: "Infinity kisses".  Foto: GIBCA

Staden som vapen

Publicerad

Peter Cornell ser Göteborg förvandlat till kampenhet.

Varje stad har sin mytologi. Därför inte så överraskande att Göteborgsbiennalen har en oborstad och radikal politisk profil i jämförelse med det förnämt kulturtyngda Venedig. Men vapnet är inte gatstenen utan leken:

"Play! Recapturing the radical imagination" är samlingsnamnet på ett antal utställningar spridda över staden, fördelade på olika curatorer. Det är inte, som i Venedig, de andliga och ockulta visionerna som står i centrum utan gatan, kampen om det offentliga rummet och civilsamhällets motståndsstrategier.

Jorge Galindo & Santiago Sierra: stillbild ur videon
Upptakten på råa och ruffiga Röda Sten är sluggeraktig som en dadaistisk mässa från 1920-talet: grovt tillyxade assemblages, lekmaskiner, häcklande teckningar och vassa satirer från Guerrilla Girls. Här riskerar "politisk konst" att bilda en särskild, liksom legitimerad genre, ungefär som konsthistoriens landskap, folkliv och allegorier.

 

På andra håll i staden är den radikala fantasin mer insmugen i det sociologiska och poetiska. Även om leken leks för dess egen skull så kan den utan tvivel vara subversiv: på medeltiden kunde folket ta sig rätten att vissa dagar i kyrkan ställa alla hierarkier på huvudet under karnevaliska former. Det berättar Johan Huizinga i sin klassiska studie av leken, "Homo Ludens", Den lekande människan (som dock feldateras med ett par decennier i biennalenkatalogen).

Och på Konsthallen och Hasselblad Center bildar just karnevalen ett särskilt tema: ett par bidrag dokumenterar den dag då folket intar gatan och klass- och könsgränser överskrids. En lika subversiv roll fick leken bland dadaister, surrealister och Fluxus - och inte minst de franska situationisterna, försångare till maj -68 och Göteborg -01, som är en märkbar underström i årets biennal.

 

Den vibrerar nu på Konsthallen där jag hittar biennalens kanske mest fullödiga verk, filmen "MOVE" av den brittiska Sonia Boyce, målerisk, rytmisk, gåtfull; ett slags requiem där platser och händelser från Göteborgskravallerna tolkas av fria dansare på gatan; kropp mot sten.

Själva staden är en del av biennalen vars verk man kan hitta lite är och där, performances på gatan, skulptur eller videos i hotell, hamnskjul, skyltfönster och i mer eller mindre förfallna och gudsförgätna gamla båtar längs kajerna vid Göta älv.

 

Om Röda Sten är den ena, manifest politiska, polen i lekens radikala fantasi så är Stora Teatern vid Avenyn den andra, mer poetiska och svårare att genrebestämma. Under ett kort gästspel har curatorerna Andjeas Ejiksson och Ragnar Kjartansson skapat en värld av performances, skulptur, fest och en fantastisk dansföreställning av Spartacus Chetwynd, med ekon av Ryska baletten i 20-talets Paris.

Där visas också filmen "Infinity kisses" av Carolee Schneemann, drömsk, erotisk, tragisk och extatisk om hennes kärleksförhållande med katten Vesper. Den legendariska, notoriskt tabubrytande performancekonstnären, nu i 70-årsåldern, var själv på plats och intervjuades inför en andäktig publik.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag