Förra veckan visades den (på 70-talet totalförbjudna och utskällda) svenska filmen
Thriller - en grym film på Cinemateket i Stockholm. Detta får Nils Petter Sundgren att raljera över både filmens och publikens kvaliteter (Expressen 2/9). De som var på plats är "filmkonstens bajsätare" och hyser en längtan ner i "filmkonstens träsk". Vidare är visningen jämförbar med om Moderna museet skulle "satsa på hötorgskonst eller biblioteken på särdeles usla författare".
Efter sex decenniers verksamhet som filmkritiker verkar det alltså helt ha undgått Sundgren att filmer, böcker och konst ofta omvärderas i ljuset av nya tider och värderingar. "Usla", moraliskt förkastliga och/eller samhällsfarliga författare plockas kontinuerligt upp ur frysboxar och garderober. En "dålig" film kan i backspegeln framstå som missförstådd. I fallet
Thriller handlar Cinemateket-visningen inte bara om att "toleransnivån för sex och våld på bio har höjts avsevärt" eller om att "smaken för vulgaritet" blivit större, som Sundgren tror.
Snarare har det, sedan 70-talet, uppstått nya sätt att läsa filmen.
Thriller ingår, tillsammans med filmer som
I spit on your grave och Abel Ferraras mästerverk
Angel of vengeance, i en genre som kallas "rape/revenge"-film. Den kvinnliga huvudpersonen våldtas och förnedras i inledningen av filmen, för att sedan hämnas brutalt och blodigt. Ett koppel sådana filmer dök upp samtidigt som kvinnorörelsen på 70-talet, och totalsågades ofta.
Först i efterhand har de omvärderats och fått kultstatus inte bara av filmkonstens bajsätare utan också av den feministiska filmteorin. Att inte vara en stor fantast av de feministiska läsningar av
Thriller som gjorts sedan 1974 är en sak. Att låtsas som att de inte existerar är ignorant. Det duger helt enkelt inte att 2011 insinuera att det bara är manliga, "koprofila filmnördar" som ser genrens kvaliteter.
Jag menar inte att alla som satt i publiken på Cinematekets visning var feminister eller filmteoretiker eller en kombination av de båda. Jag menar heller inte att filmen är ett mästerverk. Däremot har
Thriller kvaliteter som de flesta filmkritiker var blinda för när den kom. Sådana misstag görs hela tiden, det är oundvikligt.
Sucker punch, som kom nyligen, är ett samtida exempel. Världens samlade filmkritikerkår gick loss med sågarna, kallade den sexistisk och grabbig - och missade av bara farten en av de mest rasande feministiska filmer på flera år. Man såg tydligen inte skogen för alla babydollkläderna. Om 40 år får förhoppningsvis
Sucker punch en ny chans på Cinemateket.
Emma Gray Munthe
kulturen@expressen.se
