GRÄNSKONTROLL. Vi är inte dem vi trodde, skriver teologen Joel Halldorf. Foto: Anna-Karin Nilsson
GRÄNSKONTROLL. Vi är inte dem vi trodde, skriver teologen Joel Halldorf. Foto: Anna-Karin Nilsson
Abdul Alzrak, 41, från Syrien och hans familj var några av dem som blev avhysta från tåget från Köpenhamn till Malmö i november förra året. Foto: Anna-Karin Nilsson
Abdul Alzrak, 41, från Syrien och hans familj var några av dem som blev avhysta från tåget från Köpenhamn till Malmö i november förra året. Foto: Anna-Karin Nilsson
Joel Halldorf. Foto: Mikael Sjöberg
Joel Halldorf. Foto: Mikael Sjöberg

Solidaritetens sånger klingar allt mer falskt

Publicerad

Flyktingkrisen gör oss oförmögna att leva upp till våra bekännelser.

Joel Halldorf lyssnar till ironin i våra sånger om en enad värld.

Jag var fem år när "We are the world" släpptes, sången där amerikanska artister deklarerar sin solidaritet med världen i allmänhet och Afrika i synnerhet.

Temat var inte nytt, och det var inte heller sista gången. Från protestsång och progg, via 1980-talshits som "Do they know it's Christmas" och fram till Black Eyed Peas "One tribe" på 2000-talet är global solidaritet ett av våra mest söndersjungna teman. Det dyker upp i varje schlagerfestival - senast, aningen oväntat, i Samir & Viktors "Bada nakna" där någon smugit in raderna "Det finns plats för alla här /oavsett vem du än är".

Väst har levt länge med denna höga bekännelse. I kyrkan formas identiteten av Bibeln och psalmboken - de texter man rättar sig efter, och de sånger man sjunger tillsammans. Samma modell gäller i samhället, men här är FN:s deklaration för mänskliga rättigheter helig skrift, och trackslistorna psalmbok.

Dessa texter har berättat för oss vilka vi är: en kultur som bekänner sig till alla människors lika värde, och som ålagt sig att värna detta oavsett "nationellt och socialt ursprung", som det heter. Denna bekännelse har egentligen inte prövats förrän nu, genom storkriget i Mellanöstern. Flyende, panikslagna människor på väg hit - och Europa sluter sig.

 

LÄS OCKSÅ: Tårar gör oss inte till moraliska människor

 

Vi stoppar inte konflikten, vi skyddar inte minoriteter som utsätts för folkmord, vi stöder varken FN eller grannländerna tillräckligt, vi hjälper inte människor i säkerhet och vi stänger gränserna för dem som lyckats söka sig hit. Vi lever helt enkelt inte upp till budskapet i våra sånger och bekännelser.

Det verkar inte riktigt ha gått upp för oss vilket trauma detta är, utan vi sjunger vidare som om ingenting har hänt. Inte bara Samir & Viktor, utan vi alla. Som i julas, när skolbarnen sjöng "Vi tänder ett ljus i advent" - om att alla frusna borde sitta runt vårt bord - samtidigt som regeringen förberedde gränskontroller.

Man kunde nästan ta på ironin.

Vi var inte dem vi trodde oss vara. När det gällde klarade vi inte av att göra politik av de sånger vi sjungit från barnsben.

Frågan är vilka vi är nu?

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida