Karin Olsson om Barnaboken efter ikonen Anna Wahlgrens fall.
Jag är nog en rätt typisk småbarnsförälder för 00-talet. Under bebisruset läste jag alla gnälliga mediemorsors bibel Uppdrag mamma om rätten att vara bitterfitta och avsky amning, Alex Schulmans kärleksfulla, numera nedlagda, pappablogg - och förstås Anna Wahlgrens föräldrapraktika Barnaboken. Den senare var den roligaste, knäppaste, men samtidigt också mest användbara läsningen. Rolig för sin oblyga humor - "blygdläpparna hängde och slängde som garageportar" - och lika skamlösa beskäftighet - "Borsta och skölj ofta! Tandpeta!".
Wahlgren är lite av mammornas egen Krösa-Maja. Full av skrock (som att insmord mage förhindrar bristningar) halvsanningar och rena idiotier, men med kunskaper i händerna som det många gånger går att lära sig något av.
Jag tycker trots allt om hennes självklara sätt att ge detaljerade råd från sitt perspektiv. Det ger en något att förhålla sig till, bortom Familjelivs myller och bloggarnas morotsmassakrer och blöjbajs på Kenzolakan, som Schulman senare skulle skriva om i en barnbok. För att använda sina barn som karriärväg var Wahlgren varken först eller sist med. Särskilt familjen Schulman förökar sig i dag som kaniner i offentligheten. Fru Amanda ska nu tillsammans med sin syster starta en kvinnosajt på Aftonbladet för tjejer som "mellan jobb och familjeplikter kämpar hårt för att ha det härligt".
Jag förstår vad de menar, jag känner också så. Oftare än jag kanske skulle vilja erkänna. Att det dels finns en tradig familjeplikt, med hellhour och halvfabrikat, dels ett härligt "vuxenliv". Men Anna Wahlgrens inställning, trots hennes dumma dagisdiss, är mer sympatisk. Att barn kan leva jämte en och med en, och inte ovanpå på ett kvävande sätt. Hon beskriver aldrig barn som besvär, eller något vid sidan om "det härliga", något som hindrar en från att springa på spa och Sturehof.
Precis som i den nykritiska skolan, som alltid skiljer på verk och person, måste man försöka skilja mellan Wahlgrens teori och hur hon faktiskt levde, vilket personligen diskvalificerar henne från epitetet "supermamma".