Markus Uvell, vd för tankesmedjan Timbro, skriver
(Aftonbladet 16/6) att Alliansen och Socialdemokratin beter sig ohederligt mot väljarna och respektlöst mot demokratin genom att inte öppet bjuda in Sverigedemokraterna till samtal. Vi som bor i Sverige har naturligtvis rätt att få reda på vilka våra politiker samarbetar med, men vi har också rätt att få reda på vad SD står för. Varken Uvell eller hans kollega på Timbro, statsvetaren Andreas Johansson Heinö, bidrar till den granskningen. De normaliserar ett parti som inte respekterar den sortens demokrati där politikers och väljares makt begränsas av de mänskliga rättigheterna.
I boken
Folkhemspopulismen beskriver Uvell SD som ett mittenparti utan att nämna att deras socialism för en strängt hållen och snävt avgränsad nation är en helt annan sorts mittenideologi än exempelvis socialliberalismen.
Johansson Heinö, som av Expos medarbetare Alex Bengtsson anklagats för att bagatellisera SD, försvarar sig på sin blogg (
andreasjohansson-heino.blogspot.com ). Han skriver att partiet vill föra en "långtgående assimilationspolitik" och att SD definierar svenskheten så att den är "tillgänglig för vem som helst". Partiets egna företrädare avslöjar i manifest, motioner och medier mer och mer av sin uteslutningspolitik.
I SD:s Sverige segregeras det kraftigt mellan medborgare och icke-medborgare. Och inte bara det. Vissa medborgare utesluts, de också.
Barn till invandrare kan vara svenska medborgare. Ändå mister de barnbidraget om de begår förseelser. De straffas också för sina föräldrars okunskap. Om mamman eller pappan inte lär sig språket ordentligt får barnen inget extra stöd i svenska.
SD gör det svårt för människor med invandrarbakgrund att få svenskundervisning. Samtidigt måste de kunna skriva och tala god svenska för att få anställning inom den offentliga sektorn. SD använder begriplighet som argument, dock inte mot dem som talar bred skånska eller gotländska. Tvärtom uppmuntras undervisning i folkmål.
Lärare och andra offentliganställda får inte bära slöja och i skolan indoktrineras barnen i islamofobi. De undervisas om "islams brott mot mänskligheten". Muslimska skolor är förbjudna. Nya moskéer likaså.
Även ickemuslimska elever som inte delar SD:s syn på svenskheten sorteras ut. Skolan förmedlar "acceptans för" partiets version av svenskt kulturarv, svensk religion och svenska värderingar. Dessa anses flöda genom nationen från generation till generation. Att förmedla acceptans är långt ifrån detsamma som att förmedla kunskap. Kunskapen tillåter motstånd. De elever som inte snällt låter sig hjärntvättas får "det svårt, om inte omöjligt, att bli en naturlig del av det svenska samhället".
De som har mentala handikapp placeras på "mera avskilda inrättningar" och skolan ges ökade befogenheter att kontrollera elevernas friskhet. Medborgare som tidigare invandrat står listade i ett specialregister. Där förvaras biometriska data som fingeravtryck, samt resultat av hälso- och DNA-tester.
Medborgare med dubbel nationalitet livstidsutvisas för exempelvis bidragsfusk. Dessutom utsätts de för propaganda från Återvandrarmyndigheten. "Bosättarna", som de kallas, får en muta om de lämnar landet och avsäger sig sitt svenska medborgarskap.
Hur två av medarbetarna på en tankesmedja som bland annat givit ut en rapport om assimilation kan undgå att se att SD:s Sverige styrs av en alltmera långtgående uteslutningspolitik är helt obegripligt.
Anna Ekström
kulturen@expressen.se
