KOMPROMISSLÖS. Terrorsekten IS skyr inga medel i sin ambition att skapa ett sunnimuslimskt kalifat i Mellanöstern. Foto: Okänd
KOMPROMISSLÖS. Terrorsekten IS skyr inga medel i sin ambition att skapa ett sunnimuslimskt kalifat i Mellanöstern. Foto: Okänd
"The ISIS apocalypse".
"The ISIS apocalypse".
"Black flags".
"Black flags".
FÖREDETTING. Usama bin Ladin betonade vikten av att vinna brett stöd bland muslimer. Foto: Okänd
FÖREDETTING. Usama bin Ladin betonade vikten av att vinna brett stöd bland muslimer. Foto: Okänd

"Slutet är alltid nära för Islamiska staten"

Publicerad

Terrorsekten IS är en ny generation jihadisters uppror mot det gamla ledarskapets långsiktighet.

Joel Halldorf läser två böcker om en otålig rörelse som krossar och härskar vägen fram mot undergången.

I tv-serien "The wire" driver Avon Barksdale och Stringer Bell en narkotikaliga som sätter effektiviteten främst. De använder våld när de tycker att situationen kräver det, men försöker hålla det inom rimliga gränser, om uttrycket tillåts.

Men när säsong fyra börjar är den gamla generationen död eller i fängelse, och en ny tar vid. För unge Marlo Stanfield existerar inte återhållsamhet. Hans våld är både gräns- och hänsynslöst.

Som tittare väntar man på att den som sår orätt ska få skörda ofärd, men Marlos brutalitet gör honom i stället till den undre världens kung.

Historien om al-Qaida och den Islamiska staten (IS) kan berättas på samma sätt. Usama bin Ladin betonade vikten av att vinna brett stöd bland muslimer, för att sedan kunna köra ut västmakterna. Först därefter skulle man utropa kalifatet. Det breda stödet krävde återhållsamhet. Jihadisterna instruerades att inte använda våld mot andra muslimer, samt att avstå från att tillämpa hudud - kroppsbestraffning.

IS, däremot, söker inte stöd, utan använder brutalt våld för att skrämma till underkastelse. Folket påtvingas kalifatet vare sig de vill ha det eller inte.

En ny generation jihadister har vuxit upp, och de förkastar di gamles strategi. De gör uppror mot föräldrar som varken vågade drömma stort eller göra det som krävdes.

 

LÄS OCKSÅ: Stoppa den växande islamistiska ondskan


Strategins upphovsman Abu Musa al-Zarqawi är huvudperson i journalisten Joby Warricks "Black flags". Zarqawi grundade al-Qaida i Irak år 2004, men ledarskapet i Afghanistan uppfattade honom som extrem. Hans attentat mot civila shiamuslimer gick stick i stäv med deras strategi för att vinna brett stöd. Dessutom ville han utropa en islamisk stat i Irak omedelbart - men dödades i en flygräd år 2006 innan han hann förverkliga detta.

Warrick följer Zarqawi tätt i spåren, och styrkan med boken är just närheten till händelserna på marken. Svagheten är att personer i för hög grad blir nyckeln till att förstå det som sker. Man frestas tro att IS aldrig skulle ha hänt om bara Zarqawi råkat spränga sig med en av sina hemmabomber.

Forskaren William McCants antar i stället ett fågelperspektiv i sin "The ISIS apocalypse" (St Martins Press). I hans berättelse om IS framträder fyra huvudaktörer: väst, regeringarna i Mellanöstern, stammarna och den globala jihadiströrelsen.

År 2011 drog USA tillbaka sina trupper från Irak., och landet lämnades i en shiadominerad regerings händer. Samma år nådde den arabiska våren Syrien, och inbördeskrig bröt ut. Bakom kulisserna gav Bashar al-Assad jihadisterna en hjälpande hand, eftersom de gav alla rebeller dåligt rykte.

Nu trädde IS fram, styrkta av de kontakter med militärer ur Saddams armé som man knutit i USA:s fängelser. Snart tog man ledningen i den globala jihadiströrelsen.

 Om det finns något trösterikt i denna bok är det den visar att IS inte riktigt är så starka som en titt i nyhetsflödet ger sken av. Deras framgångar beror på att de mött ganska lite motstånd. Väst vill inte ge sig in i striderna. Assad har haft nytta av dem. Regeringen i Bagdad är för svag för att göra något åt dem, och dessutom har dess shiadominans alienerat de sunnitiska stammarna som finns där IS härskar.

 

LÄS OCKSÅ: Religion orsakar inte våldet

 

Stammarna skulle troligen kunna kasta ut IS, eller åtminstone försvaga dem. Men deras förakt för Bagdad gör att IS lyckats kontrollera dem genom terror och mutor.

IS krossa-och-härska strategi är knuten till rörelsens apokalyptiska närförväntan. Medan al-Qaida berömde sig om sitt tålamod i kampen mot väst, har denna generations jihadister bråttom. Slutet är nära och kalifatet måste etableras inför slutstriden.

Det blir framtida historikers uppgift att förklara det apokalyptiska intresse som präglat det tidiga 2000-talet - evangelikaler läser "Left behind"-serien, hipsters sträckläser "Walking dead" och jihadister drömmer om Mahdins återkomst.

Kanske handlar det om att vi lever i en värld utan uppenbar ordning? Bristen på stabilitet gör att vi fruktar, eller tillåter oss att drömma om, en framtid som är dramatisk annorlunda än den värld vi nu lever i.

McCants visar på samspelet mellan religion och politik i denna konflikt genom att förklara hur IS kombinerar apokalyptik och strategi. Man må vara förlåten för att man tvivlar på rationaliteten hos människor som vägleds av medeltida profetior (det är sällan i Koranen man hittar dem), men även fanatiker är pragmatiska. De vill lyckas med sina projekt, och väljer strategi därefter.

 

LÄS OCKSÅ: Mellanösterns olycka måste tas på allvar

 

Al-Qaida, IS och Saudiarabien har alla ungefär samma teologi - sunnimuslimsk wahhabism - men avskyr ändå varandra på grund av politiska meningsskiljaktigheter.

Om historien kan berätta något om framtiden för en militant, apokalyptisk sekt så är svaret att IS kommer gå under, precis som den judiska bar-Kokhba rörelsen på 100-talet eller de kristna fanatiker som erövrade Münster på 1500-talet. Men troligen kräver det en koordinerad insats från minst två av tre aktörer: lokala regeringar, västmakter eller stammarna.

De får gärna skynda på. Inte för att slutet är nära, utan av omsorg om dem som lever och dör under denna terrorregim. Dessutom: ju längre IS består, desto mer kommer de framstå som ett inspirerande exempel för kommande generationers jihadister.

Och vad som kommer efter Marlo Stanfield vill man inte ens tänka på.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida