Erik Helmerson / Blixthalka

ROMAN
ERIK HELMERSON | Blixthalka | Norstedts

Bengt Ohlsson skrev en gång en krönika om ”asgamen”. Asgamen håller vanligtvis till långt upp i bergen, men ”närhelst en tjej smäller igen sambodörren och störtar ut i natten” sveper asgamen in över staden och ”Tar Sig Tid” och ”lyssnar i timmar”. Behöver du någonstans att bo? Asgamen livnär sig på ”trafikskadade stackare i vägrenen” och ”nöjer sig med att få sticka in sin snälla lilla snorre då och då”.
Journalisten Erik Helmersons debutroman Blixthalka kan vara den första bok som är helt och hållet dedikerad till denna art, som nog ökar i antal. Till asgamens privilegier hör att han är försäkrad mot sambolivets långsiktiga leda. När det i ett vanligt förhållande skulle vara dags för Ikeabesöken har den skadeskjutna kvinnan i regel återvänt till sambon och asgamen kan börja ragga i vägrenen igen. Hans livshållning är befriad från ansvar.

I Helmersons roman får berättarjaget Erik ett samtal från sin barndomskompis Lotta klockan fyra en lördagsmorgon. Hon ska lämna sin sambo Mats. Har du någonstans att bo? tröstar Erik. ”Du vet att du alltid kan…”
Erik och Lotta reser till Island tillsammans. Hon ägnar bilsemestern åt att sms:a gamla pojkvänner, dricka sig under bordet och gå till sängs med flyktiga bekantskaper i vandrarhemsköket och däremellan under långa bilkörningar låta sig bekräftas av den förnumstige och träige Erik, enligt ett för dem känt mönster. I den meningen är huvudpersonen en asgam med förhinder. Först mot resans slut avslöjas hans verkliga intentioner.

Jag tycker att Erik Helmerson har skrivit en rolig bok om det infantila samhället, så som det framträder hos unga barnlösa storstadspar. Lotta uppträder som en Nöjesguiden-krönikör och finner ”flytspackel” vara ett ovanligt äckligt ord trots att hon närmar sig 40. Erik tycks på ytan mer vuxen med sitt intresse för historia och den isländska sagomytologin.
Har man den minsta förkunskap om asgamens mörka undermedvetna inser man dock att hans återhållsamhet och inåtvändhet är en lika feg återvändsgränd som Lottas mer högljudda vuxenskräck.
Blixthalka är ett viktigt kapitel i vår urbana fauna.

Av Björn af Kleen
kulturen@expressen.se