Följande idé bortslumpas till Radioteaterns serie Möjliga samtal: ett möte mellan Bengt Ohlsson och Nils Olof Bonnier, den i förtid bortryckte medlemmen i konstnärskollektivet Björnligan.
24-årige Bonnier försvann 1969 på Finlandsfärjan efter en Leningradresa med konstskolan Valand. Än i dag oklart vad som hände. Självmord efter en sammandrabbning med revolutionära klasskamrater om estetikens roll? Olyckshändelse? Rentav mord?
Frågetecknen må cirkulera som kajor mot den rödfärgade himlen, men en sak är säker: i en (r)-märkt alternativkultur där konstens främsta uppgift stavades politik var det hopplöst att som konstnär i första hand vilja ägna sig åt skönhet. Och Bonnier tycks under sin korta karriär ha betalat ett högre pris, både konstnärligt och socialt, än, säg, en uppburen författare i sosseumgänge på Mosebacke.
Johan von Sydows Konstnären som försvann är alltså mot bakgrund av den så kallade Ohlssonfejden en besynnerligt högaktuell dokumentär om estetik och politik, Knutbysocialism och individualism. Rekommenderas till alla kverulanter som på allvar hävdar att dagens kulturvänster kontrollerar den fria tanken, men även till framhärdande åsiktskommissarier som tycker att konsten främst bör utgöra spegel för narcissistisk radikalism.

FOTNOT. Konstnären som försvann kl 20 i kväll på SVT2