Läxhjälp har blivit en guldklimp. Föräldrar som har råd, betalar för stöd till barnens hemuppgifter med rutavdrag eller som anställningsförmån. Skolan räcker inte till för att hjälpa de barn som behöver stöd med hemarbete eller eget arbete. Många av dem är barn med annat hemspråk än svenska.

På gårdagens DN Debatt lanserar Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesman Ibrahim Baylan ett förslag till läxhjälp till alla barn, en investering på 110 miljoner kronor under 2013. Därmed har begreppet läxhjälp också blivit en politisk guldklimp. Betydligt lättare att få väljarstöd för än ännu en elitsatsnin Ibrahim Baylan (S) vill ge alla barn läxhjälp. Foto: Cornelia Nordströmg.

Behovet verkar vara gränslöst. Sedan många år bedriver Röda korset läxhjälp, gratis och med frivilliga läxhjälpare. Det är kanske en droppe i havet, men visar på hur skolans resurser inte räcker till för alla barn.

Samhället erbjuder i dag inte den typ av stöd som behövs för att alla elever - i en lugn miljö och med stöd av motiverade vuxna - ska kunna komma vidare i sina studier, skriver Röda korset. Det är hårda ord om den svenska skolan. Nära 800 läxhjälpare är i gång en eller ett par gånger i veckan och hjälper nära 7 000, mestadels ungdomar, uppger Siw Jemteborn, informatör på Röda korset.

– Lärarna kan inte trolla. Vi kan erbjuda studiero, säger Marketta Berg, som samordnar Röda korsets läxhjälp i Skärholmens bibliotek. Barnen har kanske dålig kontakt med lärarna i skolan, det kan vara oroligt i klassrummet, många har trångt hemma och många småsyskon. Avbruten skolgång på grund av flyttar är vanlig. Föräldrarna litar på oss, och vi får ofta frågan om också små barn, till exempel i årskurs fyra, kan få hjälp. Gärna! Vi tar alltid de små först.

– Många får vi nära kontakt med under lång tid. Och det är förstås de mest ambitiösa eleverna som kommer till läxhjälpen, ofta går de på högstadiet eller i gymnasiet och de vill höja sina betyg.

När jag själv besöker ­Skär­holmens bibliotek för att se hur det går till i praktiken, tar det två minuter innan en kille som går i årskurs sex hugger tag i mig. Han behöver hjälp med sin läxa i svenska. Vi suddar och fixar. Hans mamma är med honom och hon tittar ömsom strängt, ömsom oroligt på hur vi fortskrider med läxan.

Det visar sig att det är en annan uppgift på baksidan av papperet. Vi gör den också. Luften blir ganska tjock i rummet där vi sitter, säkert 15 personer i full aktion med böjda nackar. Lennart Berg ritar prydliga rot-tecken och diskuterar med en gymnasieflicka.

– Jag slutade arbeta för tio år sedan och var less på att resa, berättar han. Hela mitt yrkesliv har jag arbetat med olika länder och kulturer.

­Marketta Berg arbetade för länge sedan med svenska för invandrare, men både hon och hennes man Lennart Berg har varit Ericson-anställda med världen som arbetsfält och har bott och haft egna barn i skolor i olika länder. För fem år sedan gick hon i pension och nu samordnar hon läxhjälparna i Skär­holmen, där man får låna Barnboksakademins fina sammanträdesrum till läxorna tre eftermiddagar i veckan.

Men vad står det i din lärobok, frågar jag en flicka som går gymnasiets vårdlinje. Hon ska fylla i uppgifter om ålderskrämpor och en definition på artros respektive reumatisk värk klarar jag inte av på rak arm.

– Vi har ingen bok! säger hon. Vår lärare säger att vi ska googla.

Då gör vi det, men så mycket finstilt text hinner vi inte forcera på stället. Hon måste läsa det där själv, och frågan är hur bra det går i det lilla app-fönstret och på läkemedelssvenska. Hennes egen svenska är på tillväxt, men hon talar tyska och arabiska flytande. Hur ska det här kunna fungera, ens med all världens läxhjälp?

– En sak jag försöker tuta i alla är att de ska läsa böcker, säger Marketta Berg. Det ger ordförråd och känsla för hur man kan formulera sig. Måste de vänta på sin tur här på läxhjälpen, försöker vi se till att de läser något medan de väntar. Vi kan i alla fall så ett litet frö så det blir en vana att läsa. Läsning är nyckeln till språket.