Det var inte många år sedan som staten ville lägga ned de svenska privatskolorna. Sedan kom Göran Persson.
En tidig morgon i förra veckan befann jag mig i entrén till Göteborgs Högre samskola. Rektorn stod traditionsenligt i trapphuset och hälsade eleverna godmorgon. En gest med anor. Under de 110 år som Samskolan funnits har endast elva stycken rektorer passerat revy. Det bidrar till en aristokratisk air. Som om rektorn valdes in på livstid, till en akademi.
Göteborgs Högre samskola startade som en privatskola i symbios med förra sekelskiftets progressiva Göteborgsliberalism. Bakom initiativet stod delvis den judiska familjen Mannheimer. Skolan skulle vara konfessionslös, religionskunskap skulle ersätta kristendomsundervisning. Klasserna skulle vara små. Pojkar och flickor blandas. Föräldrarna skulle göras delaktiga genom pedagogiska diskussioner. Eleverna skulle få växa utifrån egna förutsättningar.
De flesta av de konkurrensfördelar som friskolorna i dag annonserar med visavi de kommunala skolorna fanns redan för 110 år sedan inskrivna i Samskolans pedagogiska upprop.
Den där radikaliteten har genom historien attraherat familjer från skilda borgerliga bakgrunder. Den minnesbok som gavs ut till skolans 100-årsjubileum 2001 kan stoltsera med lovord från såväl Rainer Maria Rilke ("man befinner sig i en skola i vilken det inte luktar damm, bläck och rädsla, utan sol, ljust trä och barndom") som bidrag från Håkan Hellström (genom skoluppsatsen "Jag och Frank Sinatra").
Göteborgs högre samskola Foto: Leif Jansson/Flt-Pica
Den pensionerade rektorn Alar Randsalu vet att berätta att Samskolan lyckats med konststycket att blanda näringslivets barn med kulturens. Här har stadens kulturchef Björn Sandmark och Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström satt sina barn. Men också redarfamiljen som äger Stena, tidningsdynastin Hjörne och Volvodirektörerna PG Gyllenhammar och Leif Johansson.
Där kulturen, ekonomin och politiken möts uppstår en överklass, hävdade Max Weber. Samskolan borde med andra ord ha stått stadigt genom historien. Men i mitten av 1980-talet såg det ut att vara över. Årtiondet innan genomled privatskolorna en dödlig epidemi.
Solbacka i Stjärnhov, som relegerade Jan Guillou, stängde 1973. Olof Palmes plugg Beskowska låste för gott -76. Whitlockska kommunaliserades -76 för att dö två år senare. Palmgrenska, omskriven i Ingmar Bergmans självbiografi, lades ned -77.
Göteborgsskolorna lyckades först hålla smittan stången. Men på 80-talet hade "fundamentalisterna inom socialdemokratin tydligen fått övertaget i regeringen", som historien berättas i Samskolans jubileumsbok
Hundra år av envishet. Och den 21 februari 1984 beslöt riksdagen att statsbidraget för gymnasiet vid Samskolan skulle dras in från och med hösten 1988. "'Sveriges bästa skola' hotades av stympning!"
Evert Rehnberg tvinnar på gamla dagar sin mustasch med tvål från Barnängen. Spetsarna dansar i höjd med glasögonen. Även som pensionerad rektor för Göteborgs andra anrika privatskola - Sigrid Rudebecks gymnasium - går han klädd i slips och v-ringad pullover. Han viger pensionen åt grekisk litteratur. Men 80-talet ägnade Rehnberg och hans forna kollega från Samskolan åt politisk påtryckning.
De for, tillsammans med anställda på Lundsberg, Sigtuna, Grennaskolan och Franska skolan i Stockholm, i skytteltrafik mellan Göteborg och huvudstaden för att försöka upphäva det för skolorna fatala riksdagbeslutet. Man bearbetade Göteborgsbänken med viss framgång.
Men att Samskolan och Rudebecks hade Göteborgsetablissemangets sympatier spelade ingen roll när utbildningsministern Lennart Bodström satt i Siewert Öholms tv-program
Heta stolen och förklarade - "på sitt glättiga sätt" - att privatskolorna var en anomali som inte skulle få finnas mer. Eleverna blev politiska tillhyggen. Den 6 mars 1984 reste 300 ynglingar från Rudebecks till Stockholm för att protestera mot den proposition som slog fast att privatskolorna inte längre tillgodosåg ett "behov ur samhällets synvinkel".
Reportern Erik Wahlin, själv gammal Rudebeckselev, har skildrat äventyret i Affärsvärlden. Beslutet hann dock aldrig verkställas. Det kom en motion om att ärendet skulle ses över på nytt. Och en ny socialdemokratisk skolminister från Katrineholm installerade sig.
Evert Rehnberg minns. Mustaschen guppar.
- Jag tror inte så många vet att det var han som startade alltihop. När det kom en ny minister brukade vi sex rektorer från riksinternaten och privatskolorna åka upp och presentera oss.
- Vi bad alltså om företräde hos Göran Persson och det fick vi. Men när vi kom till departementet kunde han inte ta emot oss, för den dagen brakade det lös, han skulle kommunalisera skolan och det blev väldiga demonstrationer och han var tvungen att gå till riksdagen i stället och förklara sig för lärare och fack.
Sigtuna humanistiska läroverk Foto: Pressens Bild / Scanpix
De sex herrarna åkte hem. Med slokande mustascher kan man tänka.
- Men vi hann inte mer än hem förrän det kom ett brev från Göran Persson. Han bad om ursäkt och undrade vi kunde komma veckan därpå i stället. Vi tyckte att det var konstigt. Det var ju inte Bodströms stil precis. Så vi åkte upp och träffade Göran Persson. Vi hade fått en halvtimme men pratade i två timmar.
- Och det han berättade slog oss alla med häpnad. Det var Alar på Samskolan som ställde frågan: "Vad anser du som socialdemokratisk utbildningsminister om oss privatskolor?" Ja, utstötte Persson och tog av sig glasögonen. "Jag anser att ni är ett oerhört viktigt komplement till den svenska skolan. Och självklart ska ni få finnas. Och få statsbidrag. Jag tycker dessutom att ni ska få det på samma villkor som de kommunala skolorna."
Evert Rehnberg illustrerar rektorernas reaktion: han fångar upp hakan i handflatan. Så slår mustaschen i glas-ögonen. När politiska meningsmotståndare redogör för avgörande omsvängningar i socialdemokratin får berättelsen ibland karaktär av saltad jaktanekdot. Bytet som lägger sig platt! En saftig story att dra i lärarrummet.
Men nyligen publicerades en vetenskaplig skrift -
Skolpolitik. Från riksdagshus till klassrum (Liber 2010) av statsvetarna Maria Jarl och Linda Rönnberg - som på ett thrillerartat sätt bekräftar rektorernas världsbild. Den avreglerade svenska skolan är inte främst ett resultat av det borgerliga blockets maktövertagande 1991.
Det var socialdemokraterna som satte systemet i gungning, som först förde upp frågan på dagordningen. Det var partiet som slopade den karenstid på tre år som gällde för nystartade friskolor innan de fick bli föremål för offentlig finansiering. Kommunerna blev skyldiga att fördela bidrag till fristående skolor på samma villkor som till de kommunala. Skollagen 1991 gav föräldrar lagstadgad rätt att välja skola inom kommunen.
När det sedan blev regeringsskifte och moderaten Beatrice Ask blev skolminister behövdes inte ens någon utredning för att driva igenom den individualiserade skolpengen.
Lundsbergs skola (inklusive ung prins med kungen och drottningen). Foto: Scanpix/Ulf Palm 50040
På mindre än fem år hade friskolorna gått från mobbat undantag till fullt integrerat alternativ i den offentliga ekonomin. När socialdemokraterna återfick makten 1994 nöjde man sig med att sänka den generella ersättningsnivån i skolpengen med tio procent. Och ledande socialdemokrater intog framskjutna positioner i den nya strukturen. Kjell Olof Feldt är i dag ordförande i Friskolornas riksförbund.
Skolpolitik är en fascinerande bok, ett kalejdoskop som skakar om den politiska samtidshistorien. Nu väntar den verkliga utmaningen. Av demografiska skäl minskar elevunderlaget under 2010-talet samtidigt som gymnasieskolorna ökar i antal. Och de kommunala skolorna är som mest utsatta.
Sedan läsåret 2002/03 har andelen elever i fristående skolor ökat från åtta till 24 procent. I Samskolans och Rudebecks Göteborg går 45 procent av gymnasie-eleverna i friskola. Anders Fredriksson, som i år har disputerat på en avhandling vid Göteborgs universitet om hur lärarnas undervisning påverkats av marknadsanpassningen,
Marknaden och lärarna, utesluter inte att vissa kommuner snart kan komma att privatisera alla sina gymnasieskolor (i dag är man dock skyldig att erbjuda ett kommunalt alternativ).
Den färska forskningen visar hur medveten skolpolitiken i själva verket varit, och vilken relativ enighet som rått mellan de politiska blocken. Fram träder ett slags uppdaterad Saltsjöbadsanda för experimentstaten Sverige. Men industrinationen har blivit ett kunskapsland som nu exporterar hela skolsystem till omvärlden - att friskolor kan gå med vinst är internationellt mycket ovanligt.
Utöver enskilda amerikanska delstater - som Michigan, Massachusetts och Arizona - är Sverige det västerländska undantaget. Ponera att de stora kapitalstarka koncernerna vinner när den svenska marknaden nu måste konsolideras:
Kunskapsskolan där Wallenbergs Investor äger 33 procent. Academedia som köpts av det till Wallenberg knutna riskkapitalbolaget EQT. Där har vi en spegel av den gamla samförståndet mellan stat och kapital, men där kapitalet har lämnat bilfabrikerna för att i stället äga våra barn.
