Karin Olsson kommenterar den inställda dansföreställningen på Kulturhuset.
Sverige tycks verkligen ha blivit de kränktas kungarike. Feministiskt perspektiv avslöjade häromdagen att Kulturhuset i Stockholm ställde in street-danceföreställningen Celebration of womanhood med bara några timmars varsel efter att ha läst en kritisk Facebook-tråd.
En man som sett genrepet hade blivit upprörd över en tonsatt bön ur Koranen som fanns med i showen och skrev om det på nätet. En ilsken sociala medier-mobb, och gudarna ska veta att det finns några sådana, räckte för att ge Kulturhuset stora skälvan.
Om man ska tala om så svåra saker som konst och Koranen måste "alla sidor kunna göra sin röst hörd", sa produktionschefen Nina Röhlcke (Kulturnytt 4/4).
Om dessa kvinnor vill tolka en muslimsk bön måste inte den lilla grupp fundamentalister som helst skulle se en värld helt utan sång och dans också få komma till tals. Konst ska kunna skava och störa, och slippa krav på förbrödring och glada miner. Oro för säkerheten borde ha kunnat lösas med professionell bevakning.
Den inställda dansföreställningen är ännu ett dystert exempel på självcensuren som har följt i Muhammedkarikatyrernas spår. Minns till exempel Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Jerusalem som initialt stoppades av Världskulturmuseet då ledningen fruktade religiös vrede. Helt i onödan, visade det sig. Inte en enda incident hade rapporterats när utställningen stängde.
Samma museum plockade 2005 ner två kontroversiella tavlor av konstnären Louzla Darabi. Och Nobelmuseet censurade häromåret Ayaan Hirsi Alis och Theo van Goghs film Submission i en utställning om yttrandefrihet. Exemplen på självcensur som aldrig kommer till allmänhetens kännedom är säkert långt fler.
Jag utgår från att Kulturhuset ser till att dansstycket visas vid ett senare tillfälle. Liksom Lars Vilks fick slutföra sin föreläsning vid Uppsala universitet, som första gången avbröts efter våldsamheter.
Den utlösande faktorn då var en konstfilm med homosexuella män. Nu är det alltså feministiska dansare som inte passar. Folk som retar sig på brudar och bögar borde ett kulturhus sätta ära i att reta upp med jämna mellanrum.