Röhsska i Göteborg gör rockad. En klänning från John Galliano, nyss inköpt i Paris för 1300 00 kronor och haussat huvudnummer i utställningen "Cocktail", har fått en ny och mindre glamorös inramning.
Museichef Ted Hesselbom skriver i ett pressmeddelande "Vi gör nu om vår utställning och skapar en 'Hall of Shame' där gallianoklänningen visas och kopplar den till historiska händelser av liknande art inom modevärlden som (...) Hugo Boss kopplingar till Nazityskland".
Kvickt agerat. Bakgrunden är den skandal som skakat modevärlden den här veckan. Förra torsdagen greps John Galliano på sitt stamhak i Marais. På plats anklagades den brittiske designern, kreativ chef på Dior och en av världens mest upphöjda modeskapare, för att ha attackerat ett par i baren med antisemitiska glåpord.
Parispolisens utredning pågår. Ett nu ökänt videoklipp på tabloiden The Suns hemsida tycks bekräfta anklagelserna mot John Galliano. Det är i och för sig en separat incident på en annan festlokal. Men även här rabblar han rasistiska ramsor inför förundrade åhörare.
"Jag älskar Hitler", snäste John Galliano som alltså fick sparken från Dior i tisdags. Som modehus är Dior en fransk nationalklenod, dessutom med komplicerad historia - under andra världskriget sydde grundaren Christian Dior klänningar till tyska officersfruar i ockuperade Vichyfrankrike. När Hitlerklippet väl börjat snurra på nätet måste John Galliano följaktligen bort.
Inga antisemiter i dagens Diorkorridorer.
Det här är inte bara det mest spektakulära stjärnfallet i 00-talets modevärld. Vid sidan av Gallianos landsman Alexander McQueens självmord för ett år sedan är det kanske också det mest tragiska.
Titta på videoklippet hos The Sun om ni inte redan gjort det. Det är ingen lycklig människa som sitter där och sluddrar. Det är en man som blivit ett med sin roll, på besök från en sluten värld där arketypen "genial mode-designer" kräver både kommersiellt finlir och återkommande förmåga att chocka publiken med konstnärlig gränslöshet.
Som om han bara gör vad folk förväntar sig.

Det ursäktar förstås inte John Gallianos uttalanden. Han har för övrigt bett om ursäkt själv. Men det skänker åtminstone logik till händelseförloppet.
Galliano är de stora gesternas man. De dramatiska modevisningar han iscensatt i Paris har länge varit navet som stadens modevecka kretsat kring. Samtidigt har något blivit tydligare de senaste säsongerna. Det teatrala har allt oftare gränsat till klichéer, och i modekretsar har snacket de senaste dagarna ofta handlat om samma sak: Att Dior börjat tröttna på John Galliano, att han druckit mycket och länge - och att modehuset bara letade efter en ursäkt att bli av med honom.

Ingen försvarar hans beteende, men det är många som sörjer. Daily Telegraphs modenestor Hilary Alexander, under två decennier en av John Gallianos främsta vänner i pressen, skrev tidigare i veckan att hans öde avgjordes i en "twitterrättegång".
Jag ser en parallell på hemmaplan. För någon vecka sedan läckte ett klipp på bloggaren Kissie ut på nätet. Inga likheter i övrigt, förutom just detta: Grumlig videosnutt, någon som i ett par korta meningar hyllar nazismen.
Oavsett om det handlar om pubertala provokationer eller en medelålders modemans demoner, blir resultatet detsamma. Fördömanden från dem som har affärsmässiga intressen att bevaka, roat retweetande hos oss andra.
Det kommer att kosta många människor jobbet.
Den sista kollektion John Galliano designade för Dior visas i dag. Brittiska vadslagningsfirmor öppnade för spel på hans efterträdare för flera dagar sedan.