Många journalister blir glada när de tänker på tidningar som Filter eftersom den har långa texter. En journalist sätter nämligen likhetstecken mellan ”lång text” och ”bra text”. Läsarna – de som alltså betalar journalisters lön – tycker tvärtom, åtminstone om de röstar med fötterna:
Metro är Sveriges största dagstidning och de två mest framgångsrika nya tidskrifterna de senaste åren är tjejtidningen
Cosmopolitan och inredningstidningen
Drömhem & trädgård. Det är knappast där som de gestaltande reportagen dyker upp.
Betyder det att reportaget, den längsta och mest hyllade av alla journalistdiscipliner, är på undantag?
Det finns två svar, dels från pessimisterna som uppgivet ser hur läsarna lämnade fiiina
Månadsjournalen med fötterna styrda mot slaskpressen och snutteriet på webben. Dels från optimisterna som vädrar morgonluft när papperstidningens nyheter inte längre kan konkurrera med webbens snabbhet. Optimisterna pekar på
Neo, Fokus, Café, tidningen
Vi, affärsmagasinen
Veckans affärer och
Affärsvärlden och Maciej Zaremba i
DN.
Men vi har inte haft en renodlad reportagetidskrift. Tills nu.
Filter är gjord av gänget bakom fotbollstidningen
Offside i A5-format med reportage över 164 sidor.
Eftersom Offside förnyat sportjournalistiken är förväntningarna höga när de nu ger sig på att filtrera samtiden. Förutom en slentrianmässig avdelning med omtuggad populärkultur, så är det stora storys och bra berättat. Filters texter är inte enbart långa (ibland tjugo sidor) utan även medryckande. Några är till och med – håll i er nu – både korta och bra.
Men i
Offside har läsaren vetat att tidskriften handlar om fotboll, medan
Filter beskriver sina läsare som ”nyfikna människor”. Ena uppslaget ett reportage om plastens farlighet. Nästa om Kerstin Ekman. Eller svensk gastronomi. Eller tatueringar.
Antagandet, att alla vill lyssna på en historia bara den är välberättad, är gulligt, men inte särskilt sant.
En bra tidskrift löser ett problem för läsaren: en bra biltidning förklarar vilken bil läsaren ska köpa eller drömma om. Något sådant problem löser inte Filter även om det självklart finns en klick läsare som behöver ett intellektuellt alibi på soffbordet.
I denna grupp finns tv-mannen Kjell Dabrowski, författaren Åke Edwardson och Leif Pagrotsky, som tillsammans med en grupp finansiärer ordnat fram 3,5 miljoner kronor till
Filter. Med deras hjälp och en hyfsad annonsförsäljning kommer nog
Filter överleva flera år. Men för att få även läsarna att sätta likhetstecken mellan ”lång text” och ”bra text” krävs större tydlighet. Första steget är att filtrera hårdare.
Olle Lidbom
kulturen@expressen.se
Olle Lidbom bloggar om medier på vassaeggen.se.
