Gunilla Brodrej kryper upp i famnen på turkpopens moder Sezen Aksu.
Nuförtiden får man köpa hörlurar på de turkiska långfärdsbussarna. Men när jag var i Turkiet första gången 1988 kom musiken på köpet i högtalarsystemet. En introduktionskurs i den turkiska populärmusiken. Oavsett man ville eller ej.
Av alla sångare och sångerskor som underhöll passagerarna var det en som skiljde sig från mängden som myntan och yoghurten till all den kryddiga maten. Hon hade mörk hes röst, sjöng för det mesta vemodiga ballader och hette Sezen Aksu.
Sedan dess har hon sålt över 40 miljoner album över hela världen. Det är hon som har skrivit sångerna som låter lika brännbara som franska chansoner, men mest handlar om kärlekens irrgångar, ett outtömligt tema och gångbart i ett land där det inte råder åsiktsfrihet.
Förra året uttryckte Sezen Aksu gillande för inrikesministerns ambition att försöka lösa kurdfrågan genom ett demokratiseringspaket. Då var det många fans som vände henne ryggen.
Men på Cirkus i Stockholm möter hon bara kärlek under sitt efterlängtade första framträdande i Skandinavien. Hon blir inte mer politisk än: ”Vi kan resa till månen, men vi kan inte sluta strida med var-andra.” Bredvid mig sitter en ung turkiska bosatt i Holland som vuxit upp med Sezen, och på andra sidan en syriansk man. De kan varenda sång.
När hela publiken på cirkus stämmer upp i ett Ah, Istanbul kan man skära upp stora köttstycken av hemlängtan ur luften. Jag har nog aldrig hört en kompetentare publikkör sjunga så fritt och starkt i vackra melismer och oregelbundna taktarter. Man får gåshud.
När Sezen Aksu, 56, kommer in på scenen ser man först bara de osköna spåren av skönhetsoperationerna och hör den åldrade rösten, men efter några låtar har hon värmt upp både sig själv och publiken med sina discohits och smeksamma ballader och bjussat på Lill-Babs-humoristiskt mellansnack med skön självdistans. Fusionbandet med piano, kontrabas, slagverk, cello, klarinett/sopran-sax och gitarr/ud låter enkelt uttryckt underbart. Ljudet sköljer över publiken som en skön bris uppe på Topkapi och alla möter våren i Istanbul.
FOTNOT. Gunilla Brodrejs Sezen Aksu-fem i topp på Spotify:
Kavaklar
Istanbul Istanbul olali
Vazgectim
Git
Ben Annemi Isterim