En polispatrull vaktar den lilla teatern i Kärrtorp. Några hotar och vill stoppa Valerie Solanas
Scummanifestet i Turteaterns överdådigt roliga och ironiska uppsättning. Allt som sägs på en teater är på låtsas men handlar om verkligheten, hur svårt kan det vara att acceptera?
Det är dags att inse att Sverige är lika mycket Europa och världen som alla andra platser på klotet. Det är inte fridsammare och mindre hätskt här. Det har stämt i vissa avseenden under 1900-talet, med Saltsjöbadsandan i spetsen, men historiskt sett och med accelererande europeisering och globalisering är det dags att vakna.
Alla i västvärlden fördömer (med rätta) muslimska fundamentalisters försök att stoppa obekväma uttryck i konsten, men det går betydligt trögare med att se och uttyda andra fundamentalisters hot mot konstnärliga uttryck. Reaktionen var Sverige snabb när det gällde hoten mot
Scummanifestet och huvudsakligen är det en nätmobb som härjar. Kanske beror det på att olika kvinnoorganisationer har viss rutin på lobbying, solidaritetsmarkeringar och raska motdrag.
Romeo Casteluccis scenkonstproduktion Sul concetto di volto nel Figlio di Dio (Om konceptet gudssonens ansikte) är en europeisk samproduktion med italienska Societas Raffello Sanzio som har turnerat runt Europa. Den har spelats bland annat i Polen, Tyskland, Ryssland, Norge, Grekland, Schweiz och hemma i Italien utan att hamna i onåd.
Det var i Paris på gästspelsscenen Théâtre de la Ville som föreställningarna utsattes för hot och våldsamma demonstrationer. Sju föreställningar genomfördes ändå under polisbevakning, och teaterns chef Emmanuel Darcy-Mota agerade exemplariskt för att skydda såväl artister som publik.
Regissören Rodrigo Garcias Golgatapicknick. Foto: David Vincent
De som ville hindra Castelluccis föreställning om en åldrande far och hans son, med bibliska referenser, var en fransk organisation, l'Agrif, Föreningen mot antivit rasism och antikristenhet och Action française et du renouvau français (ungefär Handlingsgruppen för förnyandet av det franska). Alltså det vi vanligen skulle kalla främlingsfientlig eller rasistisk extremhöger.
Det är inte en rättvisande bild att det "bara" var varmt troende katoliker som kände sig kränkta.
Skräckexemplet i samlingen är förstås Ungern och Nya Teatern i Budapest Uj Shinhaz som av stadens politiker fått ny chef och intendent, den senare dramatiker men också grundare av MIEP, (Ungerska partiet för sanningen och livet) som vill verka för den "sant ungerska själen". En gammal nationalromantisk dröm börjar vakna om det "sant" svenska, franska, ungerska. Den är livsfarlig. Historien lär oss hur det gick den gången.
På teatern blir allt fysiskt, dessutom här och nu. Performanceartisten Rodrigo García som just nu turnerar i Europa med
Versus (Mot) använder grova provokationer på scenen. Jag har sett honom nästan dränka möss, som räddades i sista stund. Akvariet filmades live och projicerades gigantiskt stort mot fonden. Jag avskyr det. Men också detta måste försvaras.
