MISANTROPEN | Av Molière | Översättning Hans Alfredson | Regi Leif Stinnerbom | Västanåteatern, Sunne | Speltid ca 3.15.

Det var med viss skepsis jag satte mig i Berättarladan i Rottneros på midsommardagen för att se Västanåteaterns uppsättning av Molières Misantropen. Möjligen Molière, tänkte jag, men definitivt inte Misantropen, som är hans mest renodlade konversationsstycke. Inget händer här mer än att olika samtalskonstellationer byter deltagare och baktalar varandra. Hur kunde Leif Stinnerbom ens tänka sig att para ihop denna hyperverbaliserade franska 1600-talstalpjäs på alexandriner med sin koreograferade musikteater i svensk folkton?

Och det börjar mycket riktigt föga förtroendeingivande. Visst, man känner igen det numera riksberömda Västanåkonceptet. Bo Jonzons scenografi och Inger Hallström Stinnerboms kostymer ger den här gången en touche av 1600-talsbarock åt det hemvävda, utan att gå till barock överdrift. Magnus Stinnerboms folktonskompositioner har med åren blivit allt rockigare. Jimmy Meurling har koreograferat den sedvanliga springringdansen med hoppsasteg.

Men skådespeleriet ser före pausen mest ut som en påklistrad förevändning för det övriga spektaklet. Retorikens versfötter rör sig stelbent jämfört med den koreografiska vigheten och den svängiga musiken, hur ledigt översättaren Hans Alfredson än rimmar alexandrinerna. Molière känns som en mera främmande fågel i den värmländska ladan än de tättingar som ihärdigt kvittrar under taksparrarna.

Men efter paus lyfter föreställningen märkbart. Stinnerbom lyckas sy ihop de omaka bitarna lika händigt som hustrun sytt ihop kostymerna. Pjäsens sanningstema sätts på undantag till förmån för kärlekens turer med Jacob Hultcrantz Hanssons Alceste pendlande mellan vrede och underdånighet inför Julia Högbergs nätta och koketta Celimène. Höjdpunkten är en pas de deux à la Mats Ek mellan de båda, omedelbart följd av Per Sörbergs clownaktiga upptåg i rollen som Alcestes betjänt.

Så slutar hela företaget lyckligt. Alla får varandra, inte bara Alceste och Celimène utan också övriga rollfigurer samt icke minst Stinnerbom och Molière.