Det finns artister som kan göra guld av aska.
Jag börjar bli allt mer övertygad om att Albin Flinkas är en sådan artist.
I De tre musketörerna på Stockholms stadsteater stal han i våras hela showen med Madonna-numret ”Live to tell”.
Och i spexosande Life of Bellman i Ulriksdals slottspark lyckas han nu både gjuta liv i sin Thåström-pastisch till Bellman och en dramaturgiskt svajig och lätt pilsnerfilmdoftande rockmusikal.
Visserligen är det inte enbart Flinkas förtjänst att Life of Bellman emellanåt lyfter. Han har fin uppbackning av namn som Evabritt Strandberg – oförmögen till dåliga scenprestationer, så även här som ett huskors till drottning – och Jan Åström vars Movitz gör en gåshudsversion av ”Märk du min skugga”.
Trevligt så det förslår, kort och gott. Trevlig musik, trevligt att sitta i det gröna, trevligt att dricka ett glas vin i pausen.
Men nog vore det även trevligt med en sommarföreställning som för en gångs skull vågade söka sig bortom det omedelbart publikfriande.