ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Helafton med hårdare snabbare Anna Vnuk och Undercover / Södra teatern

ANNONS:
FAKTA

HELAFTON MED HÅRDARE SNABBARE ANNA VNUK OCH UNDERCOVER | Av och med Lo Kauppi och Anna Vnuk | Södra teatern, Stockholm

Johan Hilton piggas upp av punkiga vrål.
Två separata enheter ska fogas samman i Helafton med Anna Vnuk och Lo Kauppi. Inte bara i den förstnämndas dansshow där den hajpade artisten försöker få ihop det reinfeldtska livspusslet utan även i föreställningspaketet i stort.
Det är nämligen två vitt skilda temperament som slagit sina kreativa och kloka huvuden ihop under ett och samma Södra teatern-tak.
Undertexter och nyanser är till exempel inte Lo Kauppis grej. Hennes punkigt skrikiga stand up-monolog Undercover är en enda lång och oemotståndlig demagogisk vidräkning med en förmodat världsomspännande patriarkal konspiration där Kauppi, som en radikalfeministisk Wallraff, infiltrerar konferensrummen där de misogyna strategierna skapas.
Anna Vnuks personliga och gåtfulla danskontemplation över sina två skapande funktioner som konstnär och nybliven mamma balanserar, å sin sida, bitvis på en rätt slak lina mellan skir föräldraromantik och frigörelseprojekt.

Att de båda artisterna och föreställningarna rent estetiskt inte har särskilt mycket gemensamt – förutom en feministisk tematik – ska dock inte ses som en invändning. En helafton med Vnuk och Kauppi är engagerande och, inte minst, underhållande.
Kauppi är en lysande stand up-artist som svänger från närmast vulgärt antiborgerligt väckelsemöte till fördjupande telefonsamtal med sina feministiska förebilder: en somalisk omskärelseaktivist, en afghansk talibanmotståndare, en filippinska som arbetar mot trafficking och sexslaveri.
Ändå är det andra aktens übercoola Hårdare snabbare Anna Vnuk som utgör kvällens största behållning. Redan i inledningsmonologen där Vnuk räknar upp beståndsdelarna på det barn som skapats i hennes mage och avslutar avhandlingen med orden ”Men nu vill jag dansa” läggs den livsbejakande ribban till svängig soulmusik.
Vad som återstår är 40 minuter intelligent gestaltat feministiskt dilemma, sensuellt utlevande och försiktiga danssteg medan den nyfödda slumrar i rummet bredvid.
Svårartade performancevrål? Jo, det blir en hel del av den varan under de två timmar föreställningen varar. Men jädrar vad uppiggande de är.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
Senaste artiklarna
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
LUNCH MED MONTELIUS/12
SUCCÉ: EN VARG SÖKER SIN POD
ANNONS:
POPKRITIKDEBATTEN
DANNE LÄXAR UPP JANNE
ANNONS:
UKRAINA
BLOGGAR
ANNONS:
KULTURPRISFESTEN 2014/TV-klipp
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader