TEATER

FROM SAMMY WITH LOVE | Av Jonna Nordenskiöld | Stockholms stadsteater | Speltid 1.35 t.

Han gjorde debut som treåring i black-face-sminkning. Om den mörka hudfärgen var en teatermask kunde man uppträda offentligt, annars inte. Berättelsen om Sammy Davis Jr är samtidshistoria som aldrig får glömmas. Så sent som 1960 hade åtskilliga amerikanska delstater förbud för "rasblandade" äktenskap, bröllopet med svenska May-Britt Wilkens hotades och hatades.

Men det skulle vara alltför lätt att bara förfasa sig över USA:s historia och Jonna Nordenskiöld har klokt nog låtit de personliga livsberättelserna för Karl Dyall och Rennie Mirro flätas in i sin pjäs From Sammy with love där de spelar Sammy, hans omgivning och sig själva. Deras uppväxt med föräldrar i "blandäktenskap" är färsk svensk samtid som förskräcker. Omgivningens, också dansvärldens, förakt, trångsynthet och konservatism är skamlig nästan-nutid.

Dyall och Mirro är två av Sveriges absolut skickligaste dansare, Dyall från streetdance-hållet och Mirro med början i klassisk balett. Båda har utvecklat showdans med sång och skådespeleri till suveräna mästerskap, och båda är i dag i mogen ålder med en välgörande distans till pjäsmaterialet och sig själva. I dansen har Dyall en tyngre stabilitet och ett lugnt beat, medan Mirro har en lättare, nervigt elegant flykt. Stepp bringas här till mer än imponerande ekvilibristik och används som dramatiskt uttryck i David Dalmos (f d Bounce) koreografi till en stomme av Sammy Davis musik.

Bara en och en halv timme lång, proppad med finaste dans och sång. Men musikalvärldens underhållande yta rämnar gång på gång för allvaret i en fråga som är långt ifrån löst. Det är mycket bra.