EN STJÄRNA. Kayode "Kayo" Shekoni som Lena Younger.
EN STJÄRNA. Kayode "Kayo" Shekoni som Lena Younger.
David Lenneman. Foto: Urban Jörén
David Lenneman. Foto: Urban Jörén

En druva i solen – en äkta historisk triumf

Publicerad

När Lorraine Hansberrys debut och genombrott "En druva i solen" får nordisk premiär, nästan 60 år efter att den skrevs, är det i en samtid som kokar. Rasistiska lynchmobbar härjar i Stockholm, asylboenden brinner upp, ledarsidorna eldar på. Parallellt finns en gryende afrosvensk rörelse, och kanske är det dem man ska tacka för att denna dröm nu blir verklighet?

För det är verkligen något historiskt som sker på Riksteaterns scen när en nästan helsvart ensemble och regissör nu ger sig i kast med denna mångbottnade och verkliga amerikanska klassiker om arbetarfamiljen Younger.

Dramat kretsar kring familjens drömmar och hopp, i en sliten lägenhet i södra Chicago. Under de få dagar pjäsen äger rum bjuds hela registret; glädjen, kärleken och stoltheten lika mycket som frågor kring det svarta lidandet, förnedringen och självhatet, omöjligheten att resa sig i en värld som skapades för att slå ner en.

Att Hansberry lyckades förutspå framtiden för såväl medborgarrättsrörelsen som repatrieringen råder det inget tvivel om, men i denna uppsättning lyckas den även kusligt tangera dagsaktuella afrosvenska problem. Särskilt klyftan mellan generationer, liksom relationen till kontinenten, ges nytt liv i uppsättningen.

 

Ibland kunde man önska ett större mod att lita till kraften i texten, som står sig bra även med mer minimalistiska uttryck. De redan laddade replikerna tjänar på att utnyttja pauser, det antydda i stället för det utsagda, men trots det är skådespeleriet fint, på sina håll briljant.

David Lenneman är mycket bra som Walter, ännu bättre i samspelet med mamman Lena. Men kvällens stjärna är utan tvivel just Kayode "Kayo" Shekoni som Lena Younger. Och vilken stjärna sedan! Shekoni lyckas, om möjligt, ingjuta ännu mer liv i den lite konservativa, stränga men kärleksfulla matriarken, och gör i det sitt livs roll. I Lena förkroppsligas generationsklyftan, svårigheten för oss yngre att förstå våra föräldrars kamp manifesteras i Shekonis tolkning, så känslig och balanserad, så hjärtskärande att när hennes dröm krossas så gör även min det.

Ett av problemen med ursprungspjäsen, som Hansberry själv stördes av, är att den om man är oförsiktig gärna omvandlas till en sentimentalt lycklig saga. I Josette Bushell-Mingos regi blir det omöjligt, och slutet lyfter därmed historien ytterligare en nivå. Och när publiken, mig inberäknad, tillsammans med ensemblen rörs till tårar, är det inget tvivel om vad vi nyss bevittnat.

En triumf.

Att skinnskallar sedan står och heilar vid Slussen när tunnelbanan tar oss besökare hem är svårt att förbise.

Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida