I år kom det en antologi om såna som mig, skriven av såna som jag, kvinnor över fyrtio. En av författarna sa i en P1-intervju att vi ser framtiden an med förtröstan eftersom Madonna faktiskt är ännu äldre. Samtidigt tröstar vi oss med att nappflaskesuga på caffelatte eftersom det förhållande vi lever i förmodligen är dött.
Om jag hade åldersneurotikern Madonna som inspiration och förebild skulle jag antagligen behöva blanda antidepressiva i latten och spruta in botox i pannan.
Det finns andra kvinnor att speja mot i det främre ledet, och är det vältränade kroppar i kombination med ett vitalt yrkesliv vid livet över 50 som gäller så väljer jag dansaren Ana Laguna inklusive grånat hår. Nu kan man se henne med Mikhail Baryshnikov, 61, sin man Mats Ek, 64 och svåger Niklas Ek, 66.
Föreställningen på Dansens hus i Stockholm innehåller tre verk av Mats Ek. Alla med aspekter på tvåsamheten. Först Ickea, ett stycke hämtat ur Fluke (2002) med Laguna och Mats Ek, där en tredje gestalt (Niklas Ek) med trenchcoat och öronlappsmössa, kanske ett besvärligt barn, trasar sönder vardagen som paret komiskt och rörande pysslar om och nonsenspratar fram.

Den andra är ett helt nytt verk där Baryshnikov och Niklas Ek förvånat dyker upp bakom en byrå med rufsiga kalufser. De tycks ha känt varandra länge (kanske bröderna Ek) de kan knappt titta eller sitta utan varandra. Det är rörande tragikomiskt och när lådorna så småningom dras ut blottas också slitningarna och Saties stillastående gymnopedier ersätts av musik som spänner bågen vidare ur Pärts Orient & occident.
Baryshnikov gräver djupt i Eks fickor, och hittar bara nån vit fjäder. Ek i sin tur tar av sig kavajen och sätter på sig en lång blond peruk (mamma Birgits?), blir utlevande och får slutligen byrån vält över sig. Den ene kanske inte tillåter den andre att leva sin dröm.

Ställe (nyligen i tv) med Laguna och Baryshnikov är kvällens mästerverk. All den energi som utgår från paret kring den vita mattan för obönhörligt tankarna till de äktenskapliga samtalen och grälen i Dramatens Scener ur ett äktenskap, som verkligen också är rolig. Där är det lamporna som markerar det borgerliga hemmet, här är det bordet.
Hur Laguna och Baryshnikov kan vara så lätta och ha så mycket tyngd är en fysisk gåta som man inte ens reflekterar över förrän man halkar hemåt längs snövallarna.
Mats Ek har kort sagt väldigt fina gamla instrument att spela på.