På Turteatern ett smycke, ett filigransarbete, av Ruben Lopez, Janne Tavares, nio musikanter och tre sångerskor som glittrar och gnistrar i förortsdunklet. Gjort för alla, med alla till buds stående medel och framför allt tack vare juvelen Lopez i mitten.
Han är Papphammar, Chaplin, Marcel Marceau och så klart Vincent van Gogh och hans brorsa. Och farsa och Toulouse-Lautrec och Gaugin. Han skapar en timmes galen och genial konstnär, ett stort litet liv och ett dekorativt – manligt – lidande, snickrat av stolpar från ett bygge autentiska brev. Äntligen får man sanningsenligt använda den dubiösa gamla termen allkonstverk. Eller konsthantverk.
För det är stumfilm och det är pratpjäs och det är tokerier och det är mim. Det är klassiskt och kabaré och det är cirkus och det är skönsång. Det är cocktail och det är jazz och lite tango till och med – och gulligullan koko som en gök. Konstnären Ruben tar paletten och svänger penseln i denna färggranna tavla.