Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONGMaria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONG
Maria Edström är kritiker på Expressens kultursida. Foto: OLLE SPORRONG
VERTYDLIGHETER. Dagens kultur- och kritikvärld präglas av speglingen av det redan kända – där det som inte går att missförstå hyllas. Foto: MICHAEL WARWICKVERTYDLIGHETER. Dagens kultur- och kritikvärld präglas av speglingen av det redan kända – där det som inte går att missförstå hyllas. Foto: MICHAEL WARWICK
VERTYDLIGHETER. Dagens kultur- och kritikvärld präglas av speglingen av det redan kända – där det som inte går att missförstå hyllas. Foto: MICHAEL WARWICK
Ingeborg Bachmann.Ingeborg Bachmann.
Ingeborg Bachmann.
STILHOPPNING. Malin Baryard-Johnsson med hästen Tornesch 2015. Foto: PETTER ARVIDSONSTILHOPPNING. Malin Baryard-Johnsson med hästen Tornesch 2015. Foto: PETTER ARVIDSON
STILHOPPNING. Malin Baryard-Johnsson med hästen Tornesch 2015. Foto: PETTER ARVIDSON

Därför skrivs inga estetiska manifest idag

Publicerad

I en tid där alla har en "berättelse" reduceras konsten till välbekanta speglingar av det vi redan vet. 

Maria Edström efterlyser en estetikens återkomst, inte minst inom kritiken.

Varför pratar vi så lite om estetik? Om form, stil och språk, om vad ett verk uttrycker med sin form? Varför pratar vi bara om berättelsen – ”storyn” och dess budskap? Om samtidsrelevans eller om hur autentiskt romanjaget är?

Det här är frågor som förföljt mig ett tag och som kritiker är jag smärtsamt medveten om att jag kastar sten med slängskopa i ett mycket tunt glashus…

 

Nyss om mens, sedan menopaus!

Men jag är så trött på alla dessa samtal i tv-soffor där upphovspersoner får frågor som "är du också lika tokig/sorgsen/lycklig/ ensam/allergisk som din huvudperson?” På alla dessa spaningar – nyss handlade allt om mens, nu dags för menopaus! Och i recenserandet där vi oftast, vare sig vi är positiva eller negativa, sällan riktigt får korn på vad estetiken uttrycker.

 

LÄS MER: Varför fick inte Frida Röhl göra en riktig mås? 

 

Famlande efter något hållfast fann jag en liten tunn grå volym, Ingeborg Bachmanns ”Utplåna fraserna” som kom i svensk översättning av Linda Östergaard förra året. Den österrikiska författaren, poeten och essäisten Bachmann dog redan på 1970-talet, men att läsa hennes föreläsningar, tal och reflektioner känns som att få hålla i en tänkande och prövande vuxens hand. Hennes, som jag uppfattar det, grundtes att ”allt som kan säjas om ett verk är svagare än verket” uppmanar till ett slags ödmjukhet som möjligen också är en bristvara nuförtiden.

 

Debut i "timme noll"

Lika träffsäker är hennes beskrivning av hur konsten har fått bebo alla dessa olika ”hus” genom historien: Guds, idealens, rännstenens, drömmarnas, fascismens, humanismens och politikens. Nu utgår Bachmann från sin egen historia, hon tillhörde de författare som debuterade i det som kallas ”timme noll” efter andra världskrigets slut där man var tvungen att uppfinna konsten och språket på nytt.

 

LÄS MER: Moment har bllivit ännu mer publiktillvänt 

 

Men ändå – vilket ”hus” konsten befinner sig i hos oss kan vara värt att fundera över. Det verkar inte längre finnas en längtan efter konst som får oss att se det vi ännu inte ser. Ingen skriver estetiska manifest om hur just deras sätt att se och beskriva världen är banbrytande och sant. Snarast skulle ett dylikt projekt anses lite rubbat. Det välbekanta och det som inte kan missförstås hyllas.

Kanske är det i ”speglandets” hus som konsten i dag utspelar sig, där inga klara gränser finns mellan konst, samhälle och marknad. Vartenda politiskt parti, myndighet, organisation, företag, varumärke har en ”berättelse”, naturligtvis mitt i ”samtiden”, där det enda radikala imperativet är att vi alla ska känna igen oss, speglas och bekräftas.

 

Den diffusa så kallade värdegrunden

Konsten befinner sig därför kanske i samma hus som allting annat, i en välmenande men omedveten rundgång med en minsta gemensamma nämnare i en lite diffust definierad ”värdegrund”.

 

LÄS MER: En förlorad värld i lesbiskt kärleksdrama 

 

Däremot verkar vi inte längre, för att tala med Bachmann, förvänta oss en estetisk utopism, i meningen en som får oss att se och förnimma världen och oss själva på nytt. I stället är vi ett slags nuets fångar och låter oss enligt Bachmann ”korrumperas av de fraser med hjälp av vilka dessa aktualiteter tränger sig på.”

Så kanske lyder paradoxen för alla som skriver, pratar, tycker: Utplåna fraserna!

 

Maria Edström är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Maria Edström
Maria Edström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag