Helt följdriktigt avslutar Turteatern sitt djärva och lovvärda Gombrowicz-år med en pjäs för barn (från 8 år).
Barnet är ju för Gombrowicz den ännu jungfruliga och odeformerade människan, fylld av gränslösa möjligheter innan hon har anpassats till Formen likt foten i en sko.
Den flitiga Emma Broström – som också dramatiserade romanen Ferdydurke – har skrivit Barfotaupproret med utgångspunkt framför allt i Gombrowics pjäsutkast Historia.
Lika lite som i Ferdydurke hymlar Broström här med huvudpersonens identitet – hon får heta Witold fastän hon är en flicka och spelas av Mia Benson. Nu ska hon upp i mogenhetsexamen – det vill säga slutgiltigt underkasta sig Formen – men vägrar till sina föräldrars förtret att ta på sig de skor hon har vuxit ur.
Dock ska hennes nakna fötter uppmuntra den avdankade modeskaparen Fior att lansera en ny trend och plötsligt har ett barfotauppror brutit ut som skakar världen.
Carina Ehrenholm har iscensatt stycket som grotesk commedia dell’arte med dockspelsinslag. Erik Holmström och musikern Janne Tavares hanterar med komisk ackuratess dockor och instrument och rollbyten under Witolds barfotafärd till slottet.
Publiken sitter på scenen, där spelet försiggår på ena kortsidan i Anne Hellandsjös dunkelmurriga scenografi. Barnen är ganska få på premiären, jag vet inte vad de upplever, men jag skulle nog själv ha blivit lite skraj om jag var åtta.