Sara Paborn Foto: Ulf Hinds
Sara Paborn Foto: Ulf Hinds

Sara Paborn: Tuppen och havet

Publicerad
Uppdaterad
Aase Berg är inte helt nöjd med Sara Paborns nya roman Tuppen och havet.
Jag har en känsla av att Sara Paborn skriver feelgood. Jag antar att det är meningen att man ska må bra av det. Sara Paborns nya roman Tuppen och havet är en löst hållen uppföljare till den positivt mottagna debuten Släktfeber, och författaren har fortfarande varm humor parad med en diskret men egentligen ganska brutal svartsyn i tonfallet. Gränsen mellan elakhet och ömhet i iakttagelsen av andra människor är hårfin, och Paborn balanserar ofta briljant på den.
Men jag mår inte alls bra hela tiden. Titt som tätt känner jag stänk av saker som jag inte tror det är författarens avsikt att jag ska känna: Surhet. Koncentrationstapp. I vissa lägen ren och skär ilska över hur berättarrösten handskas med och försöker styra mig som läsare. Jag känner rentav sorg över möjligheterna till existentiella bråddjup som gång på gång går förlorade i den bortskojande övertydlighetens spår.
Paborn ägnar sig åt lågmäldhetskomik men tar i så mycket kring sitt eget koncept att jag ofta tappar förtroendet för det. Litteratur är alltid manipulation, men jag vill inte veta om det när jag läser. Jag vill inte ha alltför många markörer om lågmäld charm när de surmulet kufiga vardagstomtarna som befolkar Paborns universum blinkar konspiratoriskt, drar sig tankfullt i örsnibbarna och kastar vemodiga blickar.

Den inledande storyn är besvärlig. En jobbigt skränande tupp härjar hos grannen, en världsberömd fotograf som tycker stridstuppar är bra husdjur. Första halvan av berättelsen fokuserar på det idiotiska projektet att ta livet av tuppen. Jag förstår varför tuppstoryn behövs, men den är inte trovärdig en sekund, den är alldeles för infantil och reducerar karaktärerna från vuxna människor till barn i vuxenkroppar.
Huvudintrigen är alltså rätt styltigt uppbyggd. Något som funkar betydligt bättre är relationsdramat som pågår samtidigt. Berättarjaget har åkt till ön med sin pojkvän (samtidspoet, roligt parodierad), och inledningsvis är relationen mellan dem så trist och syskonlik att jag misstänker Paborn för bristande gestaltningförmåga.
Först efter ett tag fattar jag att den fullkomligt osensuella stämningen är ett medvetet grepp, för att kontrastera jagets lika snabbt uppflammade som inbillade förälskelse i en annan. Kärlekens spänning och brist på spänning är mycket fint och fingertoppskänsligt uppbyggd i texten.
Jag får nog nöja mig med det jag får av Paborns bok: den har inte ambitionen att vara existentiellt världsomstörtande, utan snarare smålustig och mysig. Dessutom har den ett språk som är både överraskande, rått och kul.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag