Om den mytiska abstraktionen "marknaden" manifesterade sig i en mänsklig kropp skulle den behöva psykologhjälp. Beteendemönstret påminner om en höggradig neurotikers: överreaktionerna på skitsaker, panikslagenheten inför stora beslut, det narcissistiska och manipulativa behovet av att tvinga andra att dansa efter dess pipa.

I sitt nya album All I want for christmas is planekonomi raddar serieberättaren Sara Granér upp fyra ting som den senaste tiden ska ha gjort marknaden orolig: boken "Fåglarna i färg" från 1974, att det inte är Assad som ligger bakom massakern i Houla utan Transformers, att Maja var det populäraste namnet 2011, en nytecknad My little pony.

Serien skulle säkert kunna klassificeras som absurdism, men fan vet längre. Samtidens småaktighet är väl just så där tvångsmässig och hysterisk. Senast en vänster­debattör försökte problematisera den gällande varupsykosen hudflängdes hon i sociala medier för att hon äger en platt-tv.

Nu utgör knappast planekonomi bot för samhällssjukan, även om Granér, grovkornigare än facial scrub, i titelavsnittet gör sitt bästa för att övertyga läsaren om det. I gengäld framkallar hennes rabulistiska serieteckningar kathartiska och på så sätt läkande flabb.

Milda björnar i grälla färger vaskar en naken Tobias Billström ren från synd i en långvårdsdusch, en munter gris säger "varsågod, nu är det upp till dig om du vill se risskålen som halvfull eller halvtom!" till ett svältande barn, en bögnalle får ett "jag tolererar dig 4-ever"-kort av sin pojkvän på alla hjärtans dag.

Det är satir i sin benhårdaste form. I hysteriskt rött och gult och grönt. Det är underbart och högeligen förargelseväckande.