Fördömande av amerikansk populärkultur har varit en svensk paradgren sedan 1970-talet.
Vi har fått lära oss att ondskan kan vara förklädd till tecknade ankor utan byxor, discodansare utan gitarrer eller VHS-kassetter fyllda med videovåld.
Och de som måste räddas från allt detta är alltid ”våra barn”.
Ändå nåddes en ny bottennivå i denna genre förra veckan när Lars Berge i
Svenska Dagbladet 21/3 kallade George Lucas rymdsaga
Star wars för ”ett instrument för tankekontroll”.
I en text som var ett plockepinnbygge av obefintlig research och mikrovågsupptinad barnpsykologi kallades
Star wars dessutom för ”könsstereotyp rymdaction”.
Vi kanske ska börja där.
George Lucas rymdsaga är nu inne på sitt 34:e år. Varje vecka kommer det nya avsnitt av den tecknade
Clone wars, den senaste utökningen av Lucas mytologi.
I de första tre långfilmer som spelades in, vilka har lägst status hos dagens barn, leds rebellstyrkorna av prinsessan Leia.
I andra sagor väntar prinsessor på att bli räddade. Prinsessan Leia, däremot, är utbildad i militär strategi och disciplin – är mycket smartare än Han Solo och Luke – och är en av galaxens skarpaste prickskyttar.
Den kanske viktigaste rollen i hela
Star wars-mytologin innehas av drottning Amidala, mamman till tvillingarna Luke och Leia. Hon klär sig i stora tygstycken, ”för att lättare kunna röra sig i närstrider”. Hon har också sin Blaster, en supercool pistol som avfyrar plasma.
I den tecknade Clone wars – nu uppe i 25 avsnitt – är den sfinxlika Ashoka Tano lika skicklig med sitt laservärd som Anakin Skywalker.
Varför George Lucas valt att ha starkare kvinnoroller i
Star wars än i den manliga äventyrstradition som Hollywood är känt för vet vi inte. Men en anledning kan vara att George Lucas tre adoptivbarn alla är döttrar.
Att så många av
Star wars-karaktärer bär mask gör dem också lätt att kliva in i.
Jag har varit på flera
Star wars-barnkalas. Hälften av alla som klär ut sig till Darth Vader har varit flickor.
Den enda jag hört talas som klätt ut sig till Luke var en flicka.
Alla filmkritiker hatar åtminstone fem av de sex
Star wars-långfilmerna – på rätt goda grunder – men det bästa sättet att som vuxen förstå George Lucas storhet är den tre kilo tunga uppslagsboken
Star wars: The complete visual dictionary.
Vad det handlar om är inte filmkonst utan mytologi, en magisk låtsasvärld att kliva in.
Barn imiterar inte handlingen i filmerna. De lånar rekvisitan och skapar vidare själva.
Att beskriva Star wars-världen som amerikaniserad stämmer inte heller. Grundmoralen i
Star wars är hämtat från österländsk filosofi, inte minst alla Yodas visdomar. George Lucas är född metodist (samma gren som Frälsningsarmén) men kallar sig själv i dag för metodist-buddhist.
Avsnitten av
Clone wars börjar också med textskylten ”In the memory of Akira Kurosawa”, vilket gjort att jag fått försöka förklara för min sjuåriga son vem det är.
George Lucas har, förstås, även hämtat mycket från Tolkien. Den största inspirationskällan för Tolkien var i sin tur
Kalevala. Det finska nationaleposet är känt för historier typ: slav förför flicka som visar vara hans försvunna syster, dödar sin fars baneman och till slut också sig själv.
Lars Berge i Svenska Dagbladet förfasar sig över den ”dysfunktionella far/son-relationen” i
Star wars och avslutar med: ”Hur förklarar man för en femåring att den som vill döda Luke Skywalker är hans egen pappa.”
Frågan som krönikörens femåriga son bör ställa sig när han gör sitt fadersuppror är: ”Hur kunde min pappa inte känna till folksagor och Bröderna Grimm?”
För ordningens skull: Det är lika mycket Luke, sonen, som försöker sin döda egen far. Den som Darth Vader verkligen aktivt försöker döda är Leia, sin egen dotter.
Sug på det köttbenet, Sigmund Freud.
Och påståendet att George Lucas är en ond kapitalist som lurar pengarna av våra barn?
George Lucas har skrivit på för The giving pledge, en kampanj som innebär att USA:s rikaste människor skänker hälften av sina pengar till filantropi.
Hälften av de pengar som George Lucas tjänar på
Star wars – hittills cirka 20 miljarder kronor – kommer alltså att gå till stöd för kultur, utbildning, forskning och hälsa.
Må kraften vara med honom.