Medan svenska konstnärer i stort har tigit still i fråga om mangafallet, var den världsberömda fotografen Sally Manns reaktion desto tydligare när hon besökte Stockholm i förra veckan.

I en intervju med Kulturnytts Hannes Fossbo, själv konstnär, utbrast hon: "Gode Gud, du skojar! I Sverige? Herregud, vad är det för fel på er? Han blir alltså åtalad för ­fantasier. Vem är det som har blivit skadad?"

Senare i juni faller HD-domen mot seriekännaren Simon Lundström, dömd för barnporrinnehav i form av tecknade mangabilder. Står domen från hovrätten fast finns risk att debatten växer utanför Sveriges gränser, inte minst mot bakgrund av Manns starka uttalande.

I samma intervju – innan Mann fick kännedom om mangafallet - hade hon just berömt landets vidsynthet. ­Hennes bild "Three graces", med mor och två döttrar som kissar, nakna och hand i hand, kan inte visas i USA på grund av en lag som förbjuder offentliga bilder på urinerade ungar. På Fotografiska i Stockholm går det däremot bra.

Utställningen på Fotografiska, "A matter of time", är en samling med ett hundratal bilder, som kretsar kring livet och förgängligheten. Bilderna från de 20 år gamla bilderna i "Immediate family", där hennes egna barn är huvudpersoner, smälter egendomligt väl samman med de senare bilderna på hennes man, på väg att brytas ned av en hänsynslös muskelsjukdom.

Slutpunkten är fotografierna på halvt förmultnade människokroppar. Livet i förruttnelse. Det enda som saknas i Manns gestaltning av det mänskliga kretsloppet är själva födelsen.

Det är just hennes gestaltning av kroppsligheten, osminkad, men påfallande ofta sensuell, som gör henne speciell. Av bilderna på de nakna barnen, som fick högerkonservativa falanger i USA att rasa, märks särskilt den på dottern som ligger skönt utsträckt i solen, eller kanske mån­skenet, på en brun manchestersoffa. Varma, slappa barnlemmar, annars alltid i rörelse och som sällan låter sig fångas så här rofyllda.

Det är en fantastisk bild. Ett kärleksfullt porträtt av hennes nakna, vackra barn. Inte sexuellt, bara sinnligt.

Men definitivt naket nog för att fastna i Facebooks eller Apples förbudsfilter. Eller Blockets för den delen. Häromåret maskade man en annons med Sture Johannessons klassiska affisch med den barbuskade "Haschflickan".

Vad skulle ha hänt om en fotoentusiast hade hittat bilden på Manns avklädda dotter på nätet, sparat den och upphovsmannen var okänd. Ponera att Uppsalapolisen påträffade den i ett sexuellt sammanhang med bilder på andra avklädda flickor? Gränsen mellan stor konst och ­smutsigt brott kan vara hårfin.

Karin Olsson

karin.olsson@expressen.se