TEATER SÅ SYND ATT HON ÄR HORA | Text och regi Annika Nyman och Sara Tuss Efrik | Teater Mutation | Tribunalen, Stockholm | Speltid ca 1.30 t.
Den engelske dramatikern John Ford var verksam i generationen efter Shakespeare, men jag tvivlar på att han någonsin har spelats i Sverige, i varje fall inte i modern tid. Det beror nog inte på att hans mest kända pjäs från 1633 handlar om incestuös kärlek mellan syster och bror, utan på att den heter 'Tis pity she's a whore.
Titeln är väl å andra sidan just skälet till att Malmögruppen Teater Mutation har valt Fords pjäs som underlag för den avslutande delen i sin så kallade blottartrilogi, vilken i helgen gästspelar på Teater Tribunalen i Stockholm.
Författarna, tillika regissörerna Annika Nyman och Sara Tuss Efrik har förvandlat Fords bloddrypande tragedi till en fars med tv:s såpor och lekprogram i siktskåran.
Deras synnerligen skabrösa bearbetning av pjäsen har i den förkortade scenversionen för tre skådespelare blivit något anständigare och försetts med undertiteln "en fars för tre konståkerskor".
Det innebär inte att Agnes Forstenberg, Cecilia Larsson och Ellen Siöö åker skridskor, bara att de uppträder i konståkerskedräkt. Och uppträder gör de sannerligen när de ger den totala dramaturgiska rörligheten och rörigheten trefaldig gestalt, flinkt bytande rullstol, hatt, sjömanskrage, hund, lösbröst och andra utmärkande attiraljer i den sjuttonhövdade rollistan. Det händer att någon spelar tre roller samtidigt.
Inte ens den som har lärt sig synopsis i programbladet utantill har en chans att hänga med i de kameleontiska metamorfoserna.
Och även om man här och var anar talang i både manus och skådespeleri, så blir helheten alltför kaotiskt riktningslös för att satiren ska få udd och farsen ta skruv.
