En av de böcker som förläggare i Vitryssland har ryggat för är något oväntat den svenske författaren Ulf Starks Diktatorn. En humoristisk barnbok om en pojke som bara tänker på sig själv och vill bestämma allt:

"När det regnar får diktatorn på sej stövlar, regnjacka och galonisar. Ibland smiter han ur vagnen i farten och hoppar så att det skvätter i rikets alla floder, hav och sjöar. Diktatorn tycker om när det stänker. Bravo! ropar folket."

Anledningen till rädslan stavas president Aleksandr Lukasjenko, en allt annat än fiktiv diktator. Hans sinne för humor är, för att uttrycka det milt, begränsat. När han i somras kastade ut den svenske diplomaten Stefan Eriksson, var det många som trodde att beslutet hade triggats av Studio Totals starkt ifrågasatta "nallebombning" över Minsk.

Men en vitrysk förläggare ger ändå ut Diktatorn. Inte nödvändigtvis för att reta regimen, utan för att det är fantastisk barnlitteratur. Alaksandra Dynko, 37, är grundare av e-boksförlaget Bybooks. På ett år har det gett ut sex titlar med kvalitetslitteratur, bland annat en diktsamling av en vitrysk poet som öppet talar om sin homosexualitet, också det ett minerat område. Jag träffar henne i ett frilanskontor i Stockholm, där hon är för att besöka sin svenska samarbetspartner som fått projektstöd av Svenska Institutet.

Dynko har varit journalist och förläggare i 17 år, både vid förlag som har statlig utgivningslicens och de som inte har det, vilket gör det omöjligt att producera böckerna på ett normalt sätt.

– Jag vet hur svårt det ofta är att jobba med vanliga pappersböcker. Inte att skriva dem. Men folk riskerar sina pengar, sin utrustning, och sitt rykte för att trycka dem. Och sedan kan du inte ens sälja dem i en vanlig bokhandel, på grund av censuren och statskontrollen, säger hon.

– Digitalböcker är ett bra sätt att försöka värna yttrandefriheten, särskilt i en modern diktatur som Vitryssland. Mer är halva befolkningen använder internet och var tredje gör det varje dag.

I Vitryssland måste förlag som inte har lyckats få statlig licens hitta andra, godkänd Ambassadör Stefan Eriksson. Foto: Pawel Flatoa förlag som kan hjälpa dem att trycka böckerna. Alternativet är att göra det underground eller söka sig utomlands.

Staten har dessutom monopol på bokdistributionen. Ingen misshaglig litteratur släpps igenom till försäljning.

Med e-boken minskar beroende av mellanhänder. Alaksandra Dynko vet hur det är att resa från stad till stad, med en gitarrspelare som förkläde, och kränga böcker från en resväska. Än så länge har hennes e-förlag sluppit problem med regimen, även om Diktatorn har omtalats på KGB-knutna propagandasajter som västlig hjärntvätt för barn.

Men digital infrastruktur kallas ibland för diktaturernas bästa vän. Risken finns att läsarna kan spåras. Dynko är inte så bekymrad:

– Jag tror inte att det är så enkelt att spåra. Och publiken kan med e-böcker bli så stor att det är omöjligt att söka upp varenda en. Myndigheterna har heller inte i dag tekniken för att blockera alla sajter som de vill.

Den vitryske poeten och konstnären Dmitri Plax, bosatt i Sverige sedan femton år och producent på Sveriges Radio, har gett ut en bok om Putin på Dynkos förlag. Han tycker att frågan om digitala spår är "irrelevant" eftersom medborgarna i Vitryssland redan står under omfattande övervakning.

– Alla kan när som helst bli avlyssnade. Så det gör varken till eller från, säger han.

Tvärtom ser han e-boksutgivningen som ett ganska fritt område, som staten inte har skaffat sig full kontroll över. En ljusglimt i det alltmer repressiva Vitryssland.

– Situationen blir mer och mer bisarr. Det är helt uppenbart att sta Nalleattacken. Foto: Studio Totalten blir mer paranoid för varje dag som går. Kulturlivet, författarna...Alla som försöker tänka fritt drabbas, säger Dmitri Plax.

Alaksandra Dynko har samma uppfattning; förtrycket blir bara värre. Hon sörjer att Stefan Eriksson utvisades. Vid frågan om hon själv kände honom uppstår plötsligt en tystnad.

– Det är ett mycket svårt ämne att tala om... personerna som hade kontakt med svenska ambassaden kan bli åtalade. Men Stefan Eriksson framstår för många vitryssar som en prins. Han var en av de unika ambassadörer som talar vitryska, och dessutom bättre än någon i hela Lukasjenko-administrationen. Han kan också vitrysk kultur så bra. Inte för att han måste, utan för att han älskar det.

Men Dynko tillhör inte dem som anklagar Studio Total. Hon har intervjuat PR-byråns kreativa chef och nallepilot Tomas Mazetti för Radio Free Europe och försökte till och med få honom att se likheter med Pussy riots performance.

– Nallebombningen har startat en diskussion som tvingar folk i Vitryssland att formulera sig. Bara det är bra. Personligen såg jag det som en konstnärlig aktion. Teddybjörnen har blivit en symbol för protest, trots att det är globaliserad leksak som inte har något specifikt vitryskt över sig.

Lukasjenko är lynnig och lättretad, en "buse", enligt utrikesminister Carl Bildt. Jag förundras över att hon vågar vara så frispråkig.

– Självklart är jag rädd för att mina barn ska drabbas av regimens brutalitet. Men efter presidentvalet 2006 slutade rädslan att påverka mig så mycket, säger hon.

Då ägde den så kallade jeansrevolutionen rum. Uppemot 30 000 demonstranter protesterade mot det riggade valet. Efteråt gav Dynko ut en bok om händelserna, en bok som "definitivt" var illegal.

– Så länge Lukasjenko härskar kan du gripas när som helst, vare sig du gjort något eller inte. Så antingen gör du inget och är rädd. Eller så gör du något och är rädd.

Karin Olsson

karin.olsson@expressen.se