Nedanför the Washington Monument ljuder countrymusiken över gräsmattan medan några äldre kvinnor i likadana t-shirts packar upp muggar, kokböcker och informationsbroschyrer. Det är en klarblå måndag, klockan är snart tio på morgonen och en av kvinnorna, Mari Thompson, håller upp en tröja och frågar om jag inte vill ha en.
På trycket står det "Firearms, the ultimate in feminine protection". Mari Thompson är ordförande för Second Amendment Sisters, en organisation för rätten att bära vapen.
I likhet med de andra grupperna som har sökt sig till dagens manifestation lutar sig organisationen mot den amerikanska konstitutionens andra tillägg: rätten att inneha vapen. När hon får veta att jag kommer från Sverige skakar hon misstroget på huvudet så att solglasögonen åker runt i det rödblonda håret och säger att de har fått en socialist till president. Ja, vad annars ska man kalla en man som vill att staten ska ta över våra liv? frågar hon medan hon gör i ordning på bordet.

Några hundra personer har samlats på det gröna fältet i Washington DC:s politiska hjärta. Många fäller upp sina bärbara vildmarksstolar och tar fram plakat och flaggor och kaffetermosar. En man i jeansjacka och vita chinos går runt och delar ut klistermärken där det står "GUNS save lives" och en annan låter sig fotograferas av några tonåringar som gillar hans Hello Kitty t-shirt där Kitty har rosett i håret och kalashnikov i handen.
Många av dem som har kommit hit är en del av den växande Tea party-rörelsen. Den startade vintern 2009 som en högerreaktion på Obamaadministrationens ekonomiska paket för att rädda amerikanska banker och företag och hålla marknaden vid liv.
Just den starka disidentifikationen med Obama är utmärkande för hela rörelsen, många gånger är den rentav militant, och rör naturligtvis vid rasfrågan i USA. När Obama valdes till president började vissa tala om ett post-racial America, som att rasismen var borta nu när en svart person blev president.

Men den kraft med vilken Tea Party-rörelsen har stärkt amerikansk högerpolitik visar att ras kanske mer än någon annan faktor är en mobiliserande kraft för Tea Party-aktivisterna. De känner inte igen sig i det USA som valde Obama till president.
Kolumnisten Charles M. Blow skrev på ledarplats i New York Times (26/4) att rörelsen är ett uttryck för en tilltagande desperation kring USA:s förändrande demografi. 2010 kan bli det första året som fler icke-vita barn än vita föds i USA. Vad Obama representerar har ruskat om högerextremisterna (Blow kallar dem så) och tvingat dem att konfrontera framtiden, menar han, och det skrämmer dem.
Medan jag småpratar med folk från NRA, National Rifle Association, kommer en kille fram och säger att han är med i en studentorganisation för rätten att bära vapen på universitetens campusområde. Han heter David Burnett och frågar om jag kommer ihåg Virginia Tech.
- Det var en vapenfri zon, vilket betyder att bara de kriminella bär vapen.
Han tar fram sin vapenlicens, som ser ut som ett id-kort, och säger att han tar med sin pistol överallt där det är lagligt men att han inte har med sig den hit på grund av Washington DC:s strikta vapenlagar. Han bär vapen som en säkerhetsåtgärd - polisen kan inte vara vid hans sida 24 timmar om dygnet - och han är glad över att aldrig ha behövt använda det.

En mer ideologiskt förankrad vapenentusiast är Christopher Kuper på Gun owners of America. Han tror inte på någon form av vapenkontroll och tycker att det är ett övergrepp att behöva ansöka om vapenlicens. Han vill se en drastisk minskning av statens makt för att istället organisera samhället i mindre beståndsdelar, i communities, under en oreglerad marknadsekonomi där droger och vapen ska vara lagliga.
- Det är inte så att vi inte bryr oss om varandra, säger han, vi vill bara att staten håller sig borta.
Framme på scenen har programmet kommit igång och den första talaren är en radiovärd från Chicago som refererar till Obama som president Oblabla och säger att man inte ens vet om Oblabla tror på Gud.
Alla faller in i talet om en regering som inte respekterar konstitutionen och the Founding Fathers och att presidenten är i begrepp att ta makten från folket. Det låter som en blandning av anti-elitism, kristen fundamentalism och populism.
Ända sedan de första protesterna började ta form för drygt ett år sedan har det skrivits spaltmeter om rörelsen som lånar sitt namn från 1770-talets skatterevolt i Boston och många politiska bedömare har blivit tagna på sängen av det aggressiva uppsvinget för konservativ politik. I februari i år hölls National Tea Party Convention i Nashville, Tennessee och syftet var bland annat presentera en ny image. De gick från arga, okunniga knäppskallar till en mer städad proteströrelse med bred bas.
- Regeringen tar vår valfrihet, titta på sjukvårdsreformen. Jag kommer från en stor, fattig familj. Vissa av mina barn har blivit arbetslösa nu men vi hjälper varandra. Jag litar inte på politikerna.

Gail Canaway ser ut att vara närmare 70 och är aktiv i Tea party-rörelsen i Pennsylvania. Bland de första sakerna hon säger är att de inte är rasister. Då reser sig hennes kompis upp som har suttit i gräset och lyssnat på vårt samtal. Hon är mer resolut än sin väninna, heter Andrea Zug och säger att saker och ting måste göras på rätt sätt.
Hon är inte mot invandrare men landet är fullt av illegala sådana som tar med sig knark över gränsen. Hon tycker att allt är på väg att rasa samman och att deras uppgift är att bygga upp. Jag frågar vad hon arbetar med.
- Jag är arbetslös just nu men jag har precis gett ut min tredje roman. En kriminalhistoria.
Sedan berättar hon att hon ville plugga till engelsklärare men att de inte hade pengar till college. Hon skrev poesi, gifte sig och när hon fick barn la hon skrivandet åt sidan.
- Nu har jag skrivit i sex år, säger hon.
Tänderna i hennes nedre tandrad är gulnade och ser ut att sitta ihop. Den övre syns inte.

Jag pratar med många kvinnor. De har alla sina individuella historier men likheterna mellan dem är slående. Alla är vita. På hela dagen ser jag inte en enda icke-vit kvinna bortsett från en svart journalist. Ingen har varit politiskt engagerad tidigare, uppvaknandet kom med Obamas ekonomiska krispaket. De är kristna, har det inte vidare gott ställt och känner att Obama inte är deras man i Vita Huset.
Samtidigt visar en ny undersökning från New York Times/CBS News ett annat skikt av rörelsen och synliggör förmodligen könsskillnaden inom den. Där är den typiske Tea Party-anhängaren förutom man och vit också rikare och mer utbildad än genomsnittsamerikanen. Den besvikelse som vita högeramerikaner kände med den svarta och relativt liberala Obamas valframgång sammanföll dels med en djupgående finanskris som krävde omfattande statliga ingrepp, dels med att luften gick ur det republikanska partiet som inte längre lyckades stå för de konservativa ideal som omhuldas av många amerikaner.

Med Tea Party-rörelsen har konservativ politik, i både ekonomisk och social mening, flyttat utanför partipolitiken vilket bland annat innebär att den är någorlunda fri från den officiella politikens stramare tyglar. Med andra ord: det bara väller fram.
Men den visar också på en skev uppfattning om demokrati; tea party-aktivister gör ständiga anspråk på att tala i egenskap av det amerikanska folket, underförstått att de är de enda som kan förkroppsliga folket och som följdriktigt är de som kan staka ut riktningen för amerikansk politik.
På gräsmattan nedanför det nationella monumentet börjar stolar fällas ihop. Arrangörerna avtackas och man saluterar flaggan. Alla är noga med att plocka upp skräp och fimpar efter sig innan de sätter sig på bussarna hem.

Av Lawen Mohtadi