Margareta Sörenson ser "Sex roller söker en författare" av Luigi Pirandello på Stockholms stadsteater.
Illusionen segrar. Det är märkligt och lite magiskt att se det hända, och mot slutet av Alexander Mørk-Eidems uppsättning av Sex roller söker en författare inträffar det verkligen. De sex rollernas berättelse om sitt tragiska familjedrama överträffar, eller tillåts överträffa, skådespelarnas försök att göra teater av samma sak.
Luigi Pirandelllos pjäs är ett listigt och lustigt, men ändå allvarligt, bygge där en grupp skådespelare repeterar en pjäs, när plötsligt arbetet avbryts av ett litet svartklätt sällskap. De är tragiska roller ur livet, som söker en författare. Rollen som berättar om en verklig människa, är den inte verkligare än skådespelarens arbete med att spela den?
På Stockholms Stadsteater börjar uppsättningen frejdigt teatersjälvkritiskt med repetitioner på Mørk-Eidems egen bejublade Tre systrar-tolkning, där Tjechov flyttat till 1960-talet och Sverige. När sedan de sex rollerna oförhappandes kliver in på scenen, sjunker både temperatur och tempo. De kommer stigandes något omständligt, som från 1921 då pjäsen skrevs, en liten plågad grupp i sorgkläder.
De anförs av familjefadern, spelad av Lennart Jähkel, som här lägger ännu en fint precis figur till sitt galleri. Pirandellos diskussion om vad som är verklighet och vad som är illusion hanteras till stor del av fadern och regissören, Niklas Hjulström, medan den offrade dotterns roll (Liv Mjönes) får växa ut till uppsättningens moraliska motor: den här historien måste få bli berättad till slut.
Alexander Mørk-Eidem har en alldeles egen förmåga att finna nya vägar in i klassiker. Det kan ibland se ut att trassla sig vilt, men så, simsalabim, löper alla trådar rakt och fint igen. Här har han pepprat med goda iakttagelser om teaterns vardag och saltat med kommentarer om teaterns uppdrag. Den där tidstypiska svackan i spelstilen visar sig ha bärkraft på sikt. De två skikten illusion och teaterverklighet glider allt mer in i varandra och så sitter man där och måste få veta hur det går för rollerna, arma människor.