Slussen i Stockholm är ett kulturhistoriskt minnesmärke och en unik mötesplats. PETER CORNELL manar till folkligt uppror mot den katastrofala omgörningsplanen.
Tänk om man låtit Gunnar Asplunds bibliotek förfalla och sedan sagt: sorry, det måste rivas, det går inte att reparera.
Precis så har man gjort med Slussen. De två byggnaderna är ungefär lika gamla, lika banbrytande i sin arkitektur och lika oumbärliga för Stockholms identitet.
Stockholms kommunpolitiker har nu bestämt sig för ett förslag till det nya Slussen från Foster+Partners och Bergs Arkitektkontor efter att ha reviderat det till oigenkännlighet.
Se på bilden i fågelperspektiv. Är det denna katastrofala lösning som till slut blir resultatet av flera års arkitekttävlingar?
Hela anläggningen domineras av en sexfilig motorled som matar biltrafik från Hornsgatan och Katarinavägen på Söder till Skeppsbron i Gamla stan. Liksom undanföst en bit därifrån en smal bro för gående och cyklister.
I modern och framsynt stadsplanering har man vänt den gamla hierarkin upp och ned och sätter fotgängarna före bilarna, men här trampar politikerna vidare i Hjalmar Mehrs fotspår. Två landgångar från Söder till Gamla Stan. Mot Söder en skärm av nya byggnader utmed kajen. Både platsen och dess ande är utraderade. Ser det lockande ut? Är det verkligen så stadens politiker vill uppfylla sin stolta deklaration att ”vid denna historiska knutpunkt skapa en mötesplats av världsklass”?
Man kan fråga sig varför politikerna valt att utgå från Fosters förslag, om deras entusiasm helt krasst beror på att det enligt den ekonomiska kalkylen är det billigaste förslaget och tillåter de största kommersiella ytorna ovan jord.
Nuvarande Slussen är en märkvärdig öppen plats och topografi med sina lager av tid, minnen och lokal historia. Här kan man stanna upp, träffas, röra sig mellan olika nivåer, titta på slussningen, upptäcka oväntade utsikter och hitta spännande gångar och prång. Det är en krängande, rörlig och visuellt rik mötesplats.
Naturligtvis ska detta suggestiva bygge bevaras och rustas upp!
Inte som museum utan för att fylla gångar, passager och rotundan med delvis nya funktioner som restauranger, kaféer, småbutiker, musikklubbar, konstgallerier. Och gatuutrymmet kan så småningom reduceras och anpassas till en minskad biltrafik.
Nej, Slussen går inte att bevara, förfallet har gått för långt säger stadens tekniker. Så säger alltid stadens tekniker. Kommer ni ihåg Skeppsholmsbron, den gamla järnbron mellan Blasieholmen och Skepps-holmen? Den står kvar fast stadens tekniker och politiker för några år sedan envisades med att den var i så dåligt skick att den absolut måste rivas. Men man tvingades kapitulera inför proteststormen och det visade sig gå utmärkt bra att reparera bron.
Hade Venedigs politiker resonerat som allianspolitikerna i Stockholm så hade Dogepalatset och halva Venedig rivits (det var en gång futuristernas önskedröm) med hänvisning till grundförhållandena, ruttnande pålar och så vidare. Hela slussenprojektet måste börja om i en annan ände och axiomet att Slussen inte kan räddas måste ifrågasättas och omprövas. Det alternativet har aldrig prövats på allvar.
Ja, kanske har man redan från början annonserat Slussenprojektet åt fel håll när man vänt sig till arkitektkontor som Nouvel, Foster, Wingårdh med flera för spektakulära arkitektoniska lösningar och så kallade landmärken.
I stället borde man vända sig till experter på industriminnen; särskilt i Storbritannien finns en fantastisk kompetens att restaurera industrimiljöer – till exempel konsthallen Baltic i Gateshead i en före detta kvarn, Tate Modern i ett före detta elverk eller ett kulturhus i före detta senapsfabriken i Birmingham.
Bevarande eller inte, jag ser stockholmspolitikernas nya förslag som helt uteslutet. Om de inte förstår bättre bör de i alla fall ha självbevarelsedrift nog att tänka på sitt eftermäle. Kritiken har också (med undantag av DN:s Peder Alton) varit skoningslös. ”Stockholm är likt ett Titanic med envis kurs mot ett isberg på väg mot en stadsbyggnadskatastrof” (Ola Andersson i SvD), ”uppseendeväckande hopplöst” (Konstakademien), ”överstor motorled” (Skönhetsrådet).
Enligt en temoundersökning vill en majoritet av stockholmarna bevara Slussen. Det är hög tid att de gör sina röster hörda.