Dilsa Demirbag-Sten har anslutit sig till de politiska kampanjmakare som med vällust ägnar sig åt modeflugan Mona Sahlin-bashing. I Expressen (30/6) agerar hon språkrör för professor Bo Rothstein, politisk kommissarie inom det akademiska fögderiet, som hävdar att Mona Sahlin söker styra den fria forskningen. Liksom Rothstein använder hon professor Masoud Kamali som slagträ. Låt oss därför titta på vad som egentligen har hänt. För ett år sedan hoppade Kamali och docent Paulina de los Reyes av från Integrationspolitiska maktutredningen. De framförde besvärande kritik mot dess ordförande, docent Anders Westholm. De ansåg att utredningen nonchalerade den integrationsforskning som redan gjorts av forskare med invandrarbakgrund. En koll på maktutredningens hemsida visade också att de hade rätt i sin kritik. Ingen svartskalle syntes så långt ögat kunde nå. Ledningen bestod av fyra etniska svenskar. Expertgruppen består av nästan enbart etniskt korrekta nordbor. Ledarna för samtliga tio projektgrupper består av svenskar. När grälet blev offentligt konstaterade Sahlin att utredningen gått överstyr. Eftersom den i vilket fall var inne i slutfasen svarade hon med att avtacka Westholm. Så långt allt väl. Sahlin passade dock även på att tillsätta en helt ny utredning under ledning av den trilskande professor Kamali. Hans kritik var ju anmärkningsvärd. Han hävdar att utredningen helt enkelt inte har utrett vad den tillsattes att utreda. Därmed tog det hus i helvete inom det akademiska fögderiet. Strax före jul skrev professorerna Bo Rothstein, Olof Petersson och några medlemmar i Westholms expertgrupp ett öppet brev till Sahlin. De protesterade vildsint att Kamalis kritik var grundlös och att Westholm, "känd för sin absoluta hederlighet och integritet som forskare", var höjd över alla misstankar. De hävdade att det faktum att Westholm endast hittat etniska svenskar med tillräcklig kompetens att utreda invandrare är en slump motsvarande att företag aldrig hittar kompetenta kvinnor att befolka styrelser med. I riksdagen köpte två folkpartister Rothsteingruppens argument och "bekymrades" över att Sahlin ägnade sig åt "indirekt styrning". Den folkpartistiska kritiken var svårbegriplig eftersom samma fråga ett halvår tidigare avhandlats i riksdagen av den integrationskompetenta Ana-Maria Narti (fp). Narti framförde dock den rakt motsatta uppfattningen - att Sahlin skulle ta kritiken från Kamali på allvar. Fp lyckades därmed inom loppet av ett halvår basha Mona Sahlin från två håll i samma fråga. Damned if you do, damned if you don’t. Smutskastningen av Kamali har nu blivit så högljudd att folk som inte läst ett ord av honom utgår från att han är en skurk. Både akademikerna och folkpartiet har i detta fått oväntad support i form av Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna som självfallet jublar då Sahlin kan beskrivas som en hedersmördare som manipulerar den fria forskningen. Det är inte ofta man får tillfälle att avnjuta att den högsta akademiska kasten får stöd av landets samlade tokhöger. En närmast unik situation som borde föranleda en stunds eftertanke. Stieg Larsson chefredaktör för Expo Amina Ek Verksamhetschef på Centrum mot rasism Kurdo Baksi Författare och journalist *** Dilsa Demirbag-Sten är på resa och svarar i nästa vecka