Religionen är inte medfödd

Publicerad
Uppdaterad
Dilsa Demirbag-Sten om skillnaden mellan islam och muslimer.
Evin Rubars dokumentär Slaget om muslimerna – SVT i söndags – är en smärtsam men pedagogisk redogörelse för hur identitetspolitiken lämnat fältet fritt för odemokratiska grupper och strömningar; i filmen skildras hur tydligt islamistiska grupper framställs som representanter för alla Sveriges muslimer.
Politiker vill gärna föra ”dialog” med företrädare som säger sig representera stora grupper. Medierna har hjälpt till genom att ständigt vända sig till ”muslimska företrädare” som nästan alltid är ortodoxt troende. ”Muslimer” har av stora delar av det politiska och mediala etablissemanget länge setts som en kropp.

Alla dessa välmenande skribenter och politiker står mig upp i halsen. Deras okunskap och oförmåga att skilja islam från muslimer har inte bidragit till mycket gott. Nu har två studerande vid JMG vid Göteborgs universitet skrivit en rapport – Misstro – om hur religioner framställs i medierna. Nollpunkten är neutral. Så pass. Måste man vara neutral till religioner? Vem eller vilka reglerar då detta nolläge? Är det verkligen journalistikens uppgift att återställa ett neutralläge i rapporteringen av religioner och ideologier? Bör inte företrädare för exempelvis katolicismen och liberalismen sköta det själv? Jag trodde att journalistikens primära uppgift var att spegla och granska verkligheten. Nu förväntas tydligen journalister agera PR-konsulter år religioner.
Det är bilden av enskilda muslimer rapporten borde ha koncentrerat sig på. Medierna har ett stort ansvar att visa den mångfald det finns bland muslimer, ge utrymme till individuella tolkningar. Islam är för många i samma grupp en ickefråga eller rent av ondska, medan det för andra är en god kraft, tröst och källa till glädje.

Ayaan Hirsi Ali uttrycker en tydligt ickeliberal hållning i sin artikel om minaretförbudet i Schweiz (Expressen 5/12). För min del får hon jämföra islam med vad hon vill, så länge hon inte – som hon gör här – utmålar muslimer som förprogrammerade att vara bokstavstroende.
Per Wirtén avslutar sin skadeglada kommentar (Expressen 7/12) med en fråga riktad till Hirsi Alis försvarare. Frågan är dock större än såväl Hirsi Alis egen beklagliga utveckling som Wirténs upprörda känslor. Jag är innerligt trött på estetiken kring samtalet om islam och muslimer. Wirtén är inte ensam. Stora delar av vänstern har länge varit mer intresserad av att analysera diskussionen än att ta själva idédebatten.
Många konservativas gemensamma nämnare är att de kollektiviserar och demoniserar muslimer. Den ”antirasistiska vänstern” å sin sida, förlorad i strukturer och diskurser, har allt mer fjärmat sig från den verklighet som råder.
Kan vi enas om att man får tycka vad man vill om religioner, men att man förlorar alla anspråk på att kalla sig demokrat i det ögonblick man demoniserar muslimer som grupp?
Varför inte börja med att byta ut begreppet ”islamofobi” mot ”muslimofobi”?
Dilsa Demirbag-Sten
Dilsa Demirbag-Sten

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag