I söndags hade jag en krönika i P1:s Godmorgon, världen om Ilmar Reepalu och hans sätt att kommentera och reagera på de ökade hoten och attackerna mot judar i Malmö.
Sedan dess har mejlen ramlat in. Jag är mycket tagen av att så många svenska judar har funnit anledning att tacka för något så självklart som att man reagerar mot Reepalus sätt att oavbrutet koppla samman dessa attacker med Israels politik. I en dansk tv-intervju säger han rakt ut att kritiken kommer från den ”israeliska lobbyn”.
Ännu en antisemitisk tankefigur. Förr kallades det för ”den judiska sammansvärjningen”.
Reepalu har i flera medier undvikit att bemöta mig med argument, utan i stället talat om de hot som riktats mot honom sista tiden och som, enligt honom, tilltagit, sedan min krönika sändes.
Jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska tolka det han säger.
Vill han göra mig ansvarig för hoten?
Vill han säga att den som kritiserar honom är medansvarig för hoten?
Hittills har jag inte sett någon tidning som på ledarplats har givit Reepalu sitt stöd, ändå
reagerar han som om han blivit orättvist behandlad och gravt missförstådd.
Kan verkligen alla andra ha fel samtidigt?