Det var länge sedan det vidunderliga kalkbrottet Dalhalla visade opera. Inget fel på Norah Jones, James Morrison eller Tom Jones heller för den delen. Men det smärtar att se det tomma orkesterdiket. Den slående frånvaron av den sorts föreställningar som kalkbrottet ursprungligen var tänkt för. Föreningen som producerat opera har länge hotats av konkurs, men Siljanskommunerna har förhållit sig kallsinniga.

När miljardären Conny Gesar (bygdens hyllade stjärnföretagare, varje centerpartists våta dröm) som äger Rättvik event erbjuder sig att gå in med 4,1 miljoner, överta varumärket Dalhalla samt köpa upp 75 procent av föreningens aktier, måste föreningen acceptera. Ordförande avgår. Rättviks kommun drar en suck av lättnad. Det kostsamma operatrasslet läggs till handlingarna.

Förra året skrev kulturredaktör Jens Runnberg i Södra Dalarnes tidning att "operaverksamheten i Dalhalla äger rum i Rättvik och Dalarna, men vänder sig inte till rättvikare och dalfolk. Så är det. Den sanningen måste kunna sägas".

Många läsare känner sig säkert förnärmade av Runnbergs lokalpatriotiska beskäft. En etnologisk undersökning av publiken på Folkets hus som sänder live-opera skulle nog visa både rättvikare och dalfolk. Även om det, som Dalhalla en gång räknat fram, kanske bara kommer cirka 600 purmasar och purkullor till Dalhalla per kväll måste det vara ett visst värde för turistnäringen när resterande 3 400 kommer tillresande till Siljansbygden.

Samtidigt, i Rättvik, färdigställs utan prut det 5 000 kvadratmeter stora festivalområdet vid nya bandykatedralen Rättvik Arena för sommarens Club Epic housefestival. Ett ängsligt plagiat av Summerburst i Stockholm. Lite som Lindex över hela landet. Överallt kommer det att stå en DJ framför en skock dansande tonåringar. Rättviks kommunpolitiker kommer att tacka sig själva i höst. Ingen av dem förstår längre värdet av att satsa på unika och platsspecifika operauppsättningar i ett spektakulärt kalkbrott.