Dror Feiler. Foto: Sven Lindwall
Dror Feiler. Foto: Sven Lindwall

Rasmus Fleischer: Vänsterns blinda fläck

Publicerad

Med Björn Söders uttalanden om "den judiska nationen" gjorde antisemitismen ogenerad comeback i offentligheten.

Rasmus Fleischer ser en vänster som också har problem att hålla rent för judehatet.

Grovt förenklat finns det två sätt att förstå rasism och sexism. Ur ett strikt liberalt perspektiv rör det sig helt enkelt om att vissa individer hyser fördomar. Vänstern hävdar däremot existensen av strukturer, större än summan av alla individuella uppfattningar.

Oavsett analys har alla människor ett ansvar. Vi kan välja mellan att sprida vidare en rasistisk fördom eller sätta en gräns för dess spridning. Skratta åt ett sexistiskt skämt, eller avstå. För att sätta ner foten krävs ett visst mod, men även en viss kunskap. Människor kan i vissa lägen sprida vidare fördomar på ett naivt sätt, av bristande kunskap. Det behöver inte tyda på att de hyser ett hemligt hat. Att hänga ut dem hjälper inte. Men de som har kunskapen måste ha modet att visa var gränsen går.

Ingen saknar förmågan att känna igen rasism eller sexism i utpräglad form. Kunskapsläget är sämre när det kommer till antisemitism och transfobi - fördomar som under 2014 blivit föremål för infekterade diskussioner även inom vänstern.

 

Rapparen Daniel Monserrat, känd som Dani M, har sedan ett par år ägnat sig åt att distribuera antisemitiska konspirationsteorier. Han har påstått att "högt uppsatta zionister" kontrollerar vad som sägs i massmedierna och postat uppskattande länkar till högerextrema propagandister. När han ifrågasatts för detta har han svarat med absurda påståenden om att tidskriften Expo är "en förlängd arm av Israels ambassad". Saken blir inte bättre av låttexter där ett ospecificerat "dom" påstås ligga bakom alla historiens krig och allt världens elände.

Ändå vill jag inte stämpla Daniel Monserrat som antisemit. Utan att spekulera i hans tankebanor får jag intrycket av att han drivs av en uppriktig vrede, framför allt mot stormakternas cyniska agerande i Mellanöstern.

Men han verkar tyvärr ha simmat vilse i Youtubes träsk av högerextrema konspirationsteorier och gör nu vad han kan för att dra ner sina fans i samma gyttja. Han sprider antisemitism och förfuskar gång på gång sina egna försök till en radikal samhällskritik. Alltså agerar han antisemitiskt.

 

Det betyder inte att Daniel Monserrats spelningar bör stoppas. Men det duger inte heller att förneka problemet, som gjorts av hans skivbolag Redline Records, liksom av olika arrangörer. Nattklubben Trädgården nöjde sig med att hålla fram ett verbalt avståndstagande "från alla former av rasism". Ser de inte parallellen till den grundläggande feministiska insikten om glappet mellan teori och praktik? Även den som säger sig "ta avstånd från sexism" kan bete sig på ett sätt som trycker ner kvinnor. Samma sak gäller för antisemitism.

Bland feminister och vänsteraktiva finns numera en grundmurad insikt om hur sexism, rasism, homofobi och transfobi är strukturer, verksamma tvärs genom alla politiska läger. Men just i fråga om antisemitismen finns det många som vill blockera en motsvarande insikt. Dror Feiler (V) förnekade exempelvis att det ovan nämnda uttalandet om "högt uppsatta zionister" skulle ha någonting alls med antisemitism att göra, eftersom "artisten inte nämnde ordet judar överhuvudtaget" (Facebook, 8/8). Med samma logik kan det aldrig vara rasistiskt att hetsa mot "kulturberikare" eller dra rövarhistorier om "det organiserade tiggeriet".

 

Nästa tillfälle att bagatellisera antisemitismen serverades av Bülent Yildirim, ordförande i den islamistiska organisationen IHH som står nära Turkiets auktoritära regim men även samarbetar med svenska Ship to Gaza. I en serie uttalanden pekade han ut Turkiets judiska befolkning som medskyldiga till Israels militära agerande i Gaza. Därtill sa Bülent Yildirim att judar som är rädda för Hamas inte ska komma till Turkiet - ett klart legitimerande av antisemitiska våldshandlingar.

Dror Feiler gick genast ut till försvar av sin allierade: "det är inte antisemitiskt på något sätt. Han menar att det finns olika grupper av judar." Uttalandet riktade sig enbart mot de judar "som aktivt stöder Israel", enligt Feiler (SvD, 23/8).

Så vad måste Turkiets eller Sveriges judar göra för att slippa straffas för Israels politik? Räcker det att de tar avstånd från ockupationen, eller måste de verka för att den judiska staten ersätts med en arabisk stat där judarna saknar garantier för sin rätt att stanna? Frågan ges aldrig något svar. Just denna oklarhet är ett klassiskt drag hos antisemitismen. Judarna kan aldrig veta hur långt de måste gå för att få räknas som "goda judar". De ska underordna sig ett majoritetssamhälle där de inte tillåts att tala utan att först ta avstånd från andra judar.

 

Sverigedemokraterna förväntar sig att judar i Sverige "lämnar sin judiska identitet" - annars är de inte svenskar, enligt partisekreterare Björn Söder (DN 14/12). Uttalandet väckte uppståndelse bland dem som trodde att Sverigedemokraterna hade lämnat antisemitismen bakom sig. Även vänsterdebattörer har spätt på denna missuppfattning. Åsa Linderborg skrev i Aftonbladet (6/12) att Sverigedemokraterna nuförtiden "inte förnekar Förintelsen eller hetsar mot judar (man är tvärtom Israelvänner)".

Vadå "tvärtom"? Det finns i själva verket ingen motsättning mellan att misstänkliggöra judar i Sverige och att hylla bosättarhögern i Israel.

Att inte kunna tala om judars situation utan att byta ämne till Israel, det är i sig ett uttryck för strukturell antisemitism - en ovilja att se judarna som människor. Sverigedemokraterna har satt detta i system. När de får frågor om sitt europeiska samarbete med antisemiter, exempelvis det polska partiet Nya högern, svarar de att de minsann stöder Israel. Detta är lika irrelevant som vänsterretoriken om att den som "tar avstånd från rasism" aldrig kan agera antisemitiskt.

Antisemitismen är i grunden inte en form av rasism. Sedan 1800-talet har den först och främst varit en hjälpideologi åt nationalismen. Judiskheten kan inte reduceras till vare sig en religiös bekännelse, etnisk tillförighet eller statligt medborgarskap. Radikala nationalister står inte ut med detta. Därför avkräver de judarna en oändlig rad av ställningstaganden.

Olika antisemiter kan ställa olika krav på judarna: att de ska vara ortodoxa, att de ska vara sekulära eller att de ska låta sig döpas, att de ska vara för eller mot Israels ockupationspolitik, att de ska skriva under på konspirationsteorier om "muslimerna" eller "sionisterna". Oavsett vilket, ges judarna ingen rätt att vara ambivalenta, nyanserade eller helt enkelt ointresserade. Däri ligger en diskriminering som delar av vänstern fortfarande har svårt att erkänna.

 

RÄTTELSE: I en tidigare version av den här artikeln skrev Expressen att Daniel Monserrat är medlem i gruppen Labyrint. Det är han inte, men har varit gästartist hos gruppen.

Rasmus Fleischer
Rasmus Fleischer

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag