Foto: Maja Suslin/Tt / TT NYHETSBYRÅNFoto: Maja Suslin/Tt / TT NYHETSBYRÅN
 Foto: Maja Suslin/Tt / TT NYHETSBYRÅN
AKTIVIST. Rebecca Solnits bakgrund är förmodlingen anledningen till att folkmassans farligheter inte föresvävar henne. Foto: DaidalosAKTIVIST. Rebecca Solnits bakgrund är förmodlingen anledningen till att folkmassans farligheter inte föresvävar henne. Foto: Daidalos
AKTIVIST. Rebecca Solnits bakgrund är förmodlingen anledningen till att folkmassans farligheter inte föresvävar henne. Foto: Daidalos
Wanderlust.Wanderlust.
Wanderlust.

Promenad som en politisk handling

Publicerad

Annina Rabe läser Rebecca Solnits kärleksförklaring till fredsmarscher och pilgrimsvandringar.

Jag befinner mig på flygplatsen i Rom när meddelanden om attentatet i Stockholm börjar flasha in på telefonen. Det totalt overkliga i att se direktsändningen från platsen jag passerade senaste gången för mindre än ett dygn sedan.

Upprörd och orolig stämning sprider sig snabbt bland oss svenskar som väntar på vårt bagage. En tonårstjej börjar gråta och hennes kompisar försöker lugna henne.

 

Rebecca Solnit. Wanderlust. Översättning Helena Hansson och Djordje Zavcovic. Daidalos, 431 s.

Vandring över Västerbron

Ändå är det konstigt nog inte bilderna av den avspärrade Drottninggatan, de omkullvälta betonglejonen och alla poliserna som får mig att till fullo förstå det undantagstillstånd som råder. Det är klippen med alla människor som vandrar i staden på väg mot sina hem. Klungor med sammanbitna människor som gör det enda möjliga av situationen: använder sina egna ben och går. För många av dem kommer det att ta timmar att komma hem.

Själva vandringen blir ett slags symbolisk motståndsrörelse. Även om den uppkommit av rent nödtvång blir den ändå en bild av medborgare som inte låter sig kuvas.

 

LÄS MER – Anna Hellgren: Jag bär mitt barn bort från terrorn

Rebecca Solnits "Wanderlust"

Bilderna av de vandrande stockholmarna sammanfaller med att jag läser Rebecca Solnits essäsamling ”Wanderlust” med undertiteln ”Att gå till fots”. Jag tänker att Solnit hade kunnat använda den som ett exempel, eftersom vandringen som politisk motståndshandling är en viktig del av boken. Hon tar upp de uppskattningsvis tre kvarts miljoner människor världen över som gick ut på gatorna den 15 februari 2003 för att protestera mot USA:s invasion av Irak.

Hon skriver om fredsmarscher och antikärnvapendemonstrationer, och om den kraft som uppstår när många människor samlas i det offentliga rummet. Solnit har själv en bakgrund som freds- och miljöaktivist och det märks – de aspekter av folksamlingar hon tar upp här är övervägande positiva. Att väldigt obehagliga situationer också kan uppstå i samband med folksamlingar är inte något som berörs.

Men framför är hennes bok en lärd, tankeväckande och personlig betraktelse över fotvandrandets historia. Vi traskar på vindlande vägar med Rousseau och Thoreau, med Dorothy och William Wordsworth i Grasmere, med pilgrimer till Santiago de Compostela, med prostituerade på Londons gator under 1700-talet, och med Solnit själv i nationalparken Yosemite och på gatorna i San Francisco.

Det är en kärleksförklaring till vandringen som verktyg för tänkande, men också för den rena upplevelsen av natur eller stad. I dag är fotvandring en populär fritidsaktivitet i en tid när kroppsliga aktiviteter blivit något som måste planeras in i en stillasittande vardag. Gången används alltmer sällan som ett medel att ta sig fram. Kanske var det därför massvandringarna den 7 april i Stockholm blev en så extra berörande bild av en stad under attack och av ett folk som vägrar vika sig.

 

Annina Rabe är kritiker på Expressens kultursida.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag