På centrala Södermalm i Stockholm är Miljöpartiets röstandel tre gånger så stor som i hela landet.
Malte Persson går på Bondens marknad och anar en rörelse som längtar efter mänsklig närhet.
Bondens marknad, Katarina Bangata på Södermalm i Stockholm | Miljöpartiet 16,27 procent (valet 2006)
Så länge som folk har bott i stora städer, har de också fascinerats av den alltmer avlägsna livsmedelsproduktionen. I det antika Rom skrev Vergilius konstfull poesi om herdar och jordbruksmetoder. Idag har vi Bonde söker fru och Farmville på Facebook.
Mer praktiska sätt att upprätthålla kontakten med landsbygd och lantmän finns också. En lördag i början av juni befinner jag mig på Södermalm, vid det ställe där Katarina Bangata på ett förvirrande sätt blandas ihop med Skånegatan. I dessa numera välbärgade kvarter torde ingen ha försökt att odla grönsaker under åtminstone de senaste hundra åren.
Men i den skuggiga allén mellan serveringar och butiker som säljer cyklar respektive erotika pågår Bondens egen marknad. Två rader av stånd där det saluförs grönsaker, blommor, fisk och annat.
Bondens egen marknad, som är ett internationellt fenomen, har arrangerats här sedan tio år tillbaka. Två regler finns: För det första att lantbrukarna själva ska sälja, utan mellanhänder. För det andra ska allt vara närproducerat, vilket i detta fall innebär inom 25 mils radie. Den gränsen går förstås långt utanför både Stockholms stad och län, så det är med en viss överdrift som "Söders egna Bönder" hälsar välkomna på hemsidan. Det är inte direkt från Tantolunden som varorna kommer.
- På många andra ställen har man gränsen närmare, men det skulle inte fungera i Stockholm.
Det är Carina Dalunde som säger det. Hon är verksamhetsledare för marknaden på Söder och ordförande i riksföreningen. Dessutom står hon idag vid ett litet bord och säljer vackert guldgul kallpressad rapsolja från sin gård Norra Stene, samt ansvarar för en kundenkät. Man har i år nämligen annonserat på Facebook, och vill veta om det haft någon effekt.
När hon bläddrar igenom enkätsvaren kan hon åtminstone se att folk kommit från många olika delar av Stockholm, även om de flesta verkar bo på Söder.
- Det är alla sorters människor som handlar. Verkligen alla sorters människor. Det jag har tyckt mig märka har ökat är barnfamiljer. Att de är mer måna om vad de stoppar i sina barn.
Stamkunden Ulla Marias cykelkorgar är dignande. Jag pratar med henne innan hon ska cykla hem till Nybohovshöjden nära Liljeholmen med potatis, mynta, hjortronsylt, ägg, lax, äppelmos och många andra saker. Hon är "åttio-plus" och har handlat här "varje lördag i alla år".
- Som gammal husmor ser man skillnad på kvaliteten. Inga grumliga ägg här inte! Och så är det ju så trevliga människor.
Vi sitter på stenbänkarna, med utsikt mot Skatteskrapan - denna symbol för centralbyråkratin som numera erövrats av hälsofik och klädbutiker. Jag ser LO-tidningens kulturredaktör John Swedenmark passera med händerna fulla av blommor. "På väg till elektronikshopping på Skrapan", säger han senare. Även han framhåller kvaliteten på äggen.
Några utländska turister fotograferar varandra med exotiska strömmingsburgare i handen. En kvinna i högklackat provsmakar på en tomat. Jag hör ett par män diskutera aktieinvesteringar. Själv har jag köpt en liten burk senap som vunnit guldmedalj i senaps-VM.
I vilken utsträckning, frågar jag mig, är då allt detta en fråga om ideologi? Miljöpolitik i vardagen?
"Nu cyklar Söder mer än någonsin" utropar lokaltidningen Södermalmsnytt. I valdistriktet där Bondens marknad befinner sig, Östra Katarina SV, fick Miljöpartiet 16,27 procent av rösterna i riksdagsvalet 2006. Vilket var mer än tre gånger så stor andel som i hela landet. Och sedan dess har deras siffror i opinionsmätningarna bara gått uppåt.
Det är dock inte miljöpartister som denna dag står och delar ut valreklam här, utan moderater. Deras lappar utlovar fler cykelbanor, men tittar man närmare på dem får man bestämt intrycket att cykelbaneplanerna är mycket vagare än planerna för nya motorvägar.
Och miljön, javisst - ingen av de försäljare och kunder jag talar med vill påstå att den inte är viktig. Men det är inte där de lägger tonvikten. Det finns heller inget krav på att allt som säljs ska vara ekologiskt producerat, även om mycket är det.
Det som framhävs är andra saker. För småskaliga producenter är det en god affär att kunna sälja utan mellanhänder. Och det är roligt att träffa stamkunder. På samma sätt uppskattar kunderna att få prata med den som ytterst ansvarar för varan.
Närhetsprincipen, alltså - men inte i första hand som antalet mil mellan produktions- och konsumtionsplats, utan närheten mellan människa och människa.
