Anders Ekborg. Värd att bli sedd och älskad. Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅNAnders Ekborg. Värd att bli sedd och älskad. Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Anders Ekborg. Värd att bli sedd och älskad. Foto: MAJA SUSLIN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Alexander Öberg älskar skådespelare. Foto: Norrbottensteatern.Alexander Öberg älskar skådespelare. Foto: Norrbottensteatern.
Alexander Öberg älskar skådespelare. Foto: Norrbottensteatern.
Jenny Diski var rädd att tråka ut sin läkare. Foto: REX/SHUTTERSTOCKJenny Diski var rädd att tråka ut sin läkare. Foto: REX/SHUTTERSTOCK
Jenny Diski var rädd att tråka ut sin läkare. Foto: REX/SHUTTERSTOCK
Alexander Mørk-Eidem älskar skådespelare. Foto: TOMMY PEDERSENAlexander Mørk-Eidem älskar skådespelare. Foto: TOMMY PEDERSEN
Alexander Mørk-Eidem älskar skådespelare. Foto: TOMMY PEDERSEN
Stefan Larsson älskar en skådespelare. Foto: EXPRESSENStefan Larsson älskar en skådespelare. Foto: EXPRESSEN
Stefan Larsson älskar en skådespelare. Foto: EXPRESSEN

Om du älskar Anders Ekborg, ta in honom då!

Publicerad

Varför säger somliga regissörer att de älskar skådespelare? Gör de verkligen det och hur kommer det i så fall till uttryck? Lyssna på det 116:e avsnittet av kulturtanternas podcast.

I det här avsnittet av Lunch med Montelius äter Gunilla och Martina smörbakad blomkål och ångad bleka på Luzette på Stockholms central. 

De pratar om olika sorters regissörer, från härförare till blyga repetitionsvakter och skärskådar en plattityd som regissörer gärna tar till som lyder: "Jag älskar skådespelare". Vad betyder det egentligen? Denna kärleksförklaring kom på tapeten häromsistens då regissören Alexander Öberg sa så under Riksteaterns höstsamling, men samtidigt av nervositet eller ovana råkade glömma bort att ta in den enda skådespelaren som stod bredvid honom på scenen, Anders Ekborg.

– Han fick bara stå där och vara rekvisita? undrar Martina.

Anders Ekborg väntade på sin tur

– Ja, han stod där och väntade på sin tur, för när Alexander Öberg hade gått av scenen (och nästan snubblat över Anders Ekborg), skulle han sjunga ett solonummer ur den kommande musikalen "Bläck och blod". 

– Men det där med att säga att man älskar skådespelare är lika märkligt som att säga att man älskar barn, säger Martina. Yttrandet känns problematisk. Då älskar man ju en flock. Eller är det att man tycker att det är ett släkte, en särskild art.

– Ja, men egentligen är det ju kärleken självklar, regissören är ju så beroende av sin ensemble, säger Gunilla.

– Jag har ofta känt mig som en mamma när jag varit regissör, och då älskar jag dem just då, för jag är på deras sida. Skådespelaren måste kunna lita på att jag inte kommer att låta dem schavottera, säger Martina.

– Om en regissör inte är mogen sin uppgift, kan ensemblen rädda regissören. Då finns det ju verkligen skäl att dyrka skådespelarna.

– Det har jag sett på nära håll, säger Martina.

Gunilla har hört talas om en operaregissör som satt i en kartong och gav regi. Han ville inte komma ut.

– Får man vara ännu mer kokko på operan?

– Jag tror det, säger Gunilla. Han var internationellt renommerad, och spritt språngande galen.

– Internationella regissörer brukar få större spelrum att bete sig konstigt. Det är som när Pippi kommer till stan.

Alexander Mørk-Eidem älskar skådespelare

– Men när Alexander Mørk-Eidem säger att han älskar skådespelare så tror jag på honom. Det verkar som att hans uppsättningar kommer ur en kärleksfull lek för det märks på scenen, säger Gunilla.

– Man ser att han har tagit vara på skådespelarnas särart, säger Martina.

– Alla är på scenen, alla är med på samma villkor, det finns inga stjärnor, säger Gunilla.

– Det är en sorts kärlek, och det är motsatsen till att inte se, säger Martina.

– Det är inte det här med att man har en gullegris, det är inte som kärleken mellan Stefan Larsson och Micke Persbrandt, säger Gunilla.

– Tvi, jag spottar på den kärleken, utbrister Martina.

Jenny Diski kände sig tjatig

Martina pratar också om Jenny Diskis sista bok "In gratitude" där författaren beskriver hur hon är rädd att framstå som en gammal vanlig tjatig cancerpatient inför sin doktor. Och hur sorgligt det är att inte ens med en dödlig sjukdom i kroppen tar bort känslan av att möjligen säga någonting ointressant.

 

Lyssna på senaste avsnittet av Lunch med Montelius här – "Jag älskar skådespelare".

Relaterade ämnen
Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag