Ännu finns det inga e-boksformat som fungerar utan tekniska problem och med stort sortiment. Nina Lekander söker sig fram i de elektroniska böckernas inte alltid så sköna nya värld.
Det är ett neverending strul med e-böcker. Tycker jag, som gladeligen ska elda upp mina träböcker i öppna spisen när klimatkatastrofen kommer – så länge jag kan nå titlarna på läsplatta, hårddisk eller i molnet.
Men som ofta har påpekats liknar situationen den när tillverkarna av olika videoformat bökade runt på 80-talet innan VHS blev standard. Bara det att e-boksformaten – i kombination med de olika plattformarna – är ännu fler och ännu jobbigare att hantera. Alltmedan musik i form av framför allt mp3-or har varit lättmanövrerade i många år nu, om man så laddar ner lagligt eller inte.
Hur som helst var det underbart att ligga på stranden i stekande spanskt solljus och läsa Kathryn Stocketts bästsäljare Help (Niceville i ”svensk” översättning) på min Kindleplatta medan tidnings- och boksidorna fladdrade i vinden hos mina tyska grannar.
Hemma på hotellet framåt kvällningen gjorde jag typsnittsgraden större så att jag såg bra där också. Ord som jag inte förstod förklarade den inbyggda The new Oxford American dictionary.
Visserligen är Kindle inte ett dugg ”intuitiv”, utan tvärtom svårbegriplig och med en utskriven manual som kunde fälla en oxe. Men sökfunktionen! Och alla böcker den rymmer!
Tjenare. Den första och andra generationens Kindle kan nästan bara hantera Amazons eget format. Utbudet begränsas till vad Amazon store säljer – allt på engelska, mycket skräp och sällan det senaste. Pdf:er ska också funka. Men när jag via datorn köper Per Odenstens senaste bok (148 kronor) som pdf dyker den upp i mikrograd och med förstoringsfunktionen puts väck. Läsglasögon räcker inte, och jag har noll lust att ersätta cigarretten med förstoringsglas.
Med hjälp av tredjepartsprogrammet Calibre lyckades jag dock efter någon timmes pyssel knö in den copyrightfria Clownen Jac i Kindlens awz-format. Men även den oläsbar, oredigerad i en enda textgegga.
Daniel Åberg är den mig veterligen enda svenska författare som har överlistat Amazon och gratis lagt ut sin andra roman Vi har redan sagt hej då i en elektronisk form som till och med Kindle accepterar. Han gjorde det, enligt MacWorld (1/2011), genom att ”importera en Open Office-fil till e-boksprogrammet Calibre, och därifrån exportera en ePub-fil som modifierades manuellt i Textwrangler”. Man tackar. Men njä.
Det är inte lätt att låna böcker till Kindle, och har länge varit krångligt även för Macanvändare som vill mer än att läsa dem på datorn inlåsta i Adobe Digital Edition med bokmärken som enda finess. Överföring direkt till läsplatta är enklare, bekvämare och ger fler möjligheter.
”Elib är ett business2business-företag som har slutanvändaren – läsaren och lyssnaren – i fokus”, och ägs av Bonnierförlagen, Natur & Kultur, Norstedts och Piratförlaget.
Elib har i princip monopol på att distribuera e- och ljudböcker till bokhandlar och bibliotek, och dess sajt ger en viss överblick över formatröran – epub, mobipocket, ms reader och pdf i olika kombinationer – och vilket av dem som passar (eller inte) på vilken plattform/läsplatta.
På Elibs sajt finns böcker på svenska. Men de är i dag blott 2909 stycken och ökar mycket långsamt. Största kategorin är romaner (551) med Hundraåringen som klev ut… i topp. Den säljs i sex olika formatkombon och lånas ut i tre. Kostar omkring 55 kronor. Tvåan – Alex Schulmans Att vara med henne… – går på 95.
Och om jag så vill låna någon av dessa böcker i 28 dagar (varefter den raderas)? Så är det inte säkert att det går:
–Ett riktigt moment 22. Vi vill göra reklam för e-böckerna som är miljömässiga, fiffiga och alltid finns inne. Men det kan vi inte göra för vi når utlåningstaket redan nu.
Så säger Karin Malmström, ledare för ”upplevelseteamet” på biblioteken i Helsingborg i Helsingborgs Dagblad (14/2). Till skillnad från med fysiska böcker som betalas med en engångssumma måste nämligen biblioteken betala 20 kronor till leverantören Elib varje gång en e-bok lånas ut.
Till råga på det beläggs elektroniska böcker med 25 procent moms medan andra böcker har sex procent. Och det är inte bara i Helsingborg som biblioteken av ekonomiska skäl tvingas neka utlån till dem som vill läsa elektroniskt – trots att boken alltså ”finns inne” i ett oändligt antal kopior.
Förutom att vara löjligt få är de e-böcker som biblioteken lånar ut försedda inte bara med kopieringsskydd utan utesluter även användare som är under 13 år (har Adobe bestämt) samt dem med andra operativsystem än MacOS och Windows.
Läs om dessa och andra knasigheter – samt hur man trots allt kan ”rippa” (kopiera) en lånad e-bok – på bloggen copyriot.se, som lugnar eventuellt dåliga samveten med ”kom ihåg att allt du gör är att trixa med data som redan finns på din egen hårddisk”.
Så tekniskt förslagen är inte jag. Sätter då mitt hopp till The pirate bay, den outsläckliga sajt som de stora bokförlagen älskar att skrämmas med. Det påstås vara på grund av den som Elib tvingas krångla med kopieringsskydd, krypteringar och så kallad vattenmärkning (som möjliggör spårning av låntagare) – och den kanske delvis förklarar att e-bokens exempellöst sega utveckling.
Och visst, jag hittar ett par hundraåringar som ljud- och e-böcker, liksom även Schulman. Men e-böckerna på svenska är få och urvalet skevt: Svenska hackare, Deleuze, Anti-Krist och Klassifikationssystem för svenska bibliotek i en nördig blandning. Ryktet om TPB som stor distributör av svenska e-böcker är gravt överdrivet.
– Elib har i alla fall gjort en bra grej när de fått förlagen att gå med på vattenstämplar, internationellt används mycket hårdare kopieringsskydd som gör det ännu svårare att läsa på olika plattor. Synd bara att den svenska marknaden är så omogen, tycker Daniel Åberg.
Här finns flera inbyggda konflikter förutom den mellan upphovsrätt och fri information eller kulturkonsumtion på nätet. Elib ska ju också serva biblioteken – vilka själva har föreslagit modellen med 20 kronor per e-bokslån – och de är egentligen en ännu större konkurrent till förlagen än TPB. Därav specialböket med inlåsningar och kopieringsskydd på biblioteksböcker.
Man anar en tvehågsenhet hos Elib. Ägt av bokförlagen, men ändå med en personalens vilja att också serva biblioteken. Den vänlige VD:n Johan Greiff förklarar läget men vill helst inte bli citerad.
För läsaren är det ändå besvärligt nog med såväl köpe-, låne- som upphovsrättsfria böcker – så det ter sig allt rimligare att önska sig att branschens aktörer enades kring någon sorts gemensam standard. Eller två, något som bara det mångfalt skulle förenkla processen.
Att läsa på storsäljaren iPad är kanske behagligast av allt. Och med lite meckande med tredjepartsprogram funkar även låneböcker: Elib rekommenderar Bluefire reader, MacWorld tipsar om Txtr, och lexcycle.com (som tillhandahåller läsverktyget Stanza för Iphone, Ipod och iPad med en katalog på cirka 100000 – anglosaxiska – böcker) drar på med hela 13 olika sätt att lösa problemet.
Att köpa böcker på svenska till paddan kan också vara kinkigt. Ebokus applikation konstrar, Adlibris dito (bara i Iphoneformat) låter mig köpa En dåre fri snabbt som ögat, men när jag förstorar till iPadens skärm blir den skannade (!) papperstexten ful och suddig, och fler klickmöjligheter än att vända blad finns inte. Det hade varit både billigare och bättre att köpa pocketen – och det visar sig när jag senare lånar samma roman att jag då får en riktig e-bok med sökmöjligheter och hela konkarongen. Om detta borde krämarna berätta!
Trots allt, och trots att den är stört omöjlig i starkt solsken, har den bästa elektroniska läsupplevelsen ändå varit i iPad. Lustigt nog tack vare just Kindles överraskande eleganta app:
Snygga typsnitt anpassade för skärm, bara att peta på ett ord för få det blixtsnabbt förklarat, om inte via ordlistan så direkt till Google eller Wikipedia utan att behöva lämna applikationen eller tappa bort sidan. Peta på bokmärket – hundöra. Stryk under – peta och dra. Och ibland: se hur många tidigare läsare som strukit under just den passagen!
Dessutom synkar Kindleappen mellan iPad och Iphone, så att man kan fortsätta läsa i telefonen precis där man slutade och vice versa.
Nu börjar det likna något. Jag närmar mig äntligen ett läge då jag har läst lika många timmar som jag har administrerat mina e-böcker. Men tills vidare hoppas jag ändå att klimatkatastrofen dröjer och att förlagen fortsätter att ge ut lika lättlästa som brännbara böcker.
FOTNOT. Denna artikel har skrivits ur ett konsumentperspektiv och tar inte entydig ställning i striden mellan upphovsrätt och ”information wants to be free”. Men lutar nog åt det senare.
