Olga Grjasnowa.
Olga Grjasnowa.

Platsen upplöst i jag

Publicerad

Therese Eriksson ser en litterär stjärna tändas.

Människan vill ha ett hem. Det kan vara en plats, tak över huvudet, en annan människa eller något som man bär inom sig – bara där finns något att känna tillhörighet med, någonstans att förankra. När livet slås sönder är det inte sällan känslan av att ha förlorat sin hemhörighet i den här tillvaron som är det mest förlamande; plötsligt är världen inte sig lik längre, allt är skevt, obekant och kusligt. Det som nyss var heimlich har blivit unheimlich, för att tala med Freud.

Masja i Olga Grjasnowas debutroman "Ryssar är såna som gillar björkar", är inte den sortens person som söker tryggheten i en plats. Hon letar efter den hos människor, och när hon har förlorat den hon älskar är det som om möjligheten att finna äkta skydd är utraderad: ”Det jag längtade efter var människor att känna mig trygg med, det var bara det att den ene var död och de andra stod jag inte längre ut med. Därför att de levde.”

 

Det är så exakt. Och Grjasnowas roman har en sådan oklanderlig klarhet, samtidigt saklig och poetisk. Aldrig låter hon några språkliga krumbukter stå i vägen för berättelsen, aldrig gör hon avkall på den litterära ambitionen för sitt ärendes skull. Det är ytterst få författare som hittar den balansen redan i debuten.

Efter katastrofen som får Masja att tappa fotfästet kommer också minnena från barndomens Baku, och de blodiga stridigheterna mellan azerer och armenier som präglade Azerbajdzjan under Nagorno-Karabach-kriget, och som fick Masjas familj att fly till Tyskland.

Och kanske är det den illusoriska jakten på ursprung och hemhörighet som får Masja, som kommer från en sekulariserad judisk familj, att mitt i allt detta ta flykten från Frankfurt till Tel Aviv? Där hamnar hon åter på en plats som präglas av etniska och religiösa konflikter: det är hemlikt, men inte tryggt. Det är inte ett hem.

 

Olga Grjasnowas roman har i Tyskland lästs som en roman om invandring och integration, som migrationslitteratur. Det är samma förbannelse som fick Marjaneh Bakhtiari att döpa sin debutroman till "Kalla det vad fan du vill"; den som handlar om att böcker skrivna av författare med vissa namn alltid betraktas som ”invandrarlitteratur”, oavsett vad de handlar om. När författare med ”rätt” namn söker efter sitt ursprung och sin tillhörighet ser vi det som en allmängiltig existentiell drivkraft, har man ett namn som placerar en i invandrarfacket blir det universella reducerat till en integrationsfråga.

Det politiska anslaget finns i Grjasnowas debut, och det är inte oviktigt för läsningen. Platserna och konflikterna är inte bara en fond mot vilken Masjas egna psykologiska drama utspelar sig, de är avgörande för berättelsen – men de är inte berättelsen.

Det måste gå att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Kan man bara det, är "Ryssar är såna som gillar björkar" något av det bästa man kan läsa just nu. Inget är svårt eller konstlat här, ingenting är banalt. Det är bara vackert, gripande och helgjutet, smått sensationellt. Olga Grjasnowa är redan en stjärna.

Therese Eriksson
Therese Eriksson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida