LIGGER INTE LÅGT. Sara Granér, född 1980, är verksam i Malmö. Foto: Ellinor CollinLIGGER INTE LÅGT. Sara Granér, född 1980, är verksam i Malmö. Foto: Ellinor Collin

LIGGER INTE LÅGT. Sara Granér, född 1980, är verksam i Malmö. 

 Foto: Ellinor Collin
Ur "Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera". Foto: Sara GranérUr "Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera". Foto: Sara Granér

Ur "Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera".

 Foto: Sara Granér
Ur "Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera". Foto: Sara GranérUr "Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera". Foto: Sara Granér
Ur "Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera". Foto: Sara Granér
Ankanstatyetten skapad av Marianne Lindberg De Geer.Ankanstatyetten skapad av Marianne Lindberg De Geer.
Ankanstatyetten skapad av Marianne Lindberg De Geer.
Henrik Dorsin, förra årets pristagare. Foto: Ellinor CollinHenrik Dorsin, förra årets pristagare. Foto: Ellinor Collin
Henrik Dorsin, förra årets pristagare. Foto: Ellinor Collin

Serietecknaren Sara Granér älskar att hata

Publicerad

Sara Granér är Expressen kulturs mottagare av satirpriset Ankan 2015.

Hanna Höglund möter en politiskt deprimerad serietecknare.

Länge hade jag en ursaxad Sara Granér-ruta på anslagstavlan med två djuriska figurer och ett par granar, där den ena grantoppen sitter på sniskan. ”Den där granen har vuxit snett”, utbrister den ena figuren. Den andra svarar något i stil med: ”Ja, så jävla pinsamt”.

Sedan dess har Granér, årets Ankan-pristagare, varit något av en idol, inte minst för att det där klippet delade bekantskapskretsen. Några gapflabbade direkt, andra förstod inte alls. Det kändes som att man var del av en hemlig klubb som fattade, i djupet av sin snedvuxna granskogssjäl.

När vi träffas i Malmö har jag klätt mig i min favorit-Stålmannentröja för att impa på serietecknaren.

Hur skämta om flyktningar?

Men utanför fönstret är det flyktingströmmarna, de stängda gränserna och ID-kontrollerna som är på allas läppar. Tillvaron känns mer och mer absurd för var dag som går, en politisk parodi på sig själv. En dröm för en vänsterfeministisk samhällssatiriker?

Sara Granér säger att ämnet mycket väl kan bli virke till nästa bok:

– Men frågan är hur man ska skämta om det här, fortsätter hon.

Själv tycker hon att hennes serier har blivit sorgligare, mer uppgivna, med tiden.

– Jag tycker att det är intressant att titta på vad som är möjligt att göra och säga politiskt. Ingen har sagt att ”nu sätter vi stopp” när det gäller utsläpp av växthusgaserna. Ingen har stängt gränserna till Cayman-öarna för de storföretag som nollskattar. För några år sedan var det ett skämt att S skulle göra som SD ville. Men nu är det så det har blivit.

Språkvård i sjuksäng

Mer om detta senare – politiken, miljön och den fria marknadsideologi Sara Granér älskar att hata. Först en annan aspekt av hennes seriekonst bortom det dagspolitiska, den hon ägnar åt byggklossarna i språket: bokstäverna och orden.

I senaste boken ”Jag vill inte dö jag vill bara inte leverera” hittar man till exempel en serie med tre skevt ritade nallesjuksköterskor som bäddar ner bokstäverna R-Ö-V i varsina sjuksängar. En annan nalle sitter vid köksbordet och försöker mata ordet FAN med en köttbulle. Rubriken säger: ”Vårda ditt språk”.

– Ibland är jag rädd att det jag gör ska vara för proggigt eller för studentikost. Som tur är har jag kolleger i ateljén jag delar [serietecknarna Sara Hansson och Liv Strömquist, reds anm] som säger till när det blir för mycket.

Ankeborgsupproret

Risk för proggighet och studentspexerier kommer med modersmjölken när man är född i akademiska Lund med lärarföräldrar som gjort den typiska 40-talistklassresan och föredrog att den unga Sara inte läste Kalle Anka utan Bamse och Kamratposten.

Sara Granér sträckläste så klart Kalle Anka ändå, så fort hon kom hem till någon som hade den. I tonåren hette serieförälskelserna Gunnar Lundkvist, Joakim Pirinen och Coco Moodysson.

Uppväxtens Ankeborgsuppror var upptakten till ett konstnärskap där hon med egna ord "fortfarande håller på med ett högstadieuttryck, som när man kladdade i SO-blocket eller klippte ut något från någon tidning”. Plakatkonsten och Göteborgsvitsarna, barndomens My little pony- och Turtlesfigurer – allt återkommer i det brutalnaivistiska formspråket, med ett ständigt långfinger riktat mot den fria marknadens främsta förespråkare.

Styrsel på systemet

Boken från 2012 heter ”All I want for Christmas is planekonomi” (”Jag ville ha omslaget väldigt rosa, glittrigt och girly”) och även om det började som ett skämt med en kompis när de gick runt i butiker och funderade på vilka varor som skulle finnas kvar om det blev planekonomi, ”Den här usb-dammsugaren? Nej, skulle inte tro det!”, så finns i grunden ett allvar.

– Jag tycker att det skulle vara härligt om det fanns en styrsel över det ekonomiska systemet. För det måste finnas andra sätt än att folk ägnar sitt liv åt slitsamma arbeten bara för att bygga skräp som försämrar en miljö som redan nu inte håller.

Man kan tänka sig att det finns kritiker som skulle säga att det är naivt att föreslå planekonomi.

– Jag har faktiskt inte fått så mycket kritik för det. Och om något så är det naivt att tro att kapitalismen skulle lösa allt. Det är ju det enda vi vet, att det nuvarande systemet inte funkar.

I serien ”All makt åt maffian!!!!” tecknar hon en alternativ verklighet där PK-eliten styr samhället och genuskompetenta förskolepedagoger trycker upp storfinansen mot en mur i en mörk gränd och viskar ordet ”hen” i örat på dem.

Tillhör du själv PK-maffian?

Det hoppas jag verkligen. Jag orkar i alla fall inte tillhöra någon annan. Men tyvärr finns det ju ingen PK-maffia, hela poängen med att en maffia är väl att den ska vara mäktig, till exempel lyckas öppna gränserna eller se till så att skattepengar inte går till privata vinster eller vad det nu kan vara.

Sossarnas svek

Granérs metod är att blanda två olika företeelser i samma ruta, Mariah Carey-citat med planekonomi, arbetsmarknadslingo med mindfulnesspråk.

Men när det gäller att fånga det som hon uppfattar som socialdemokratins svek mot flyktingarna behövs andra konstnärliga grepp. Vilka vet hon inte än.

– Det här har liksom en annan feeling än när man skriver om att alliansen infört sitt 15:e jobbskatteavdrag… Men som Tomas Tranströmer sagt, varje problem ropar på sitt eget språk.

Kan konsten förändra någonting?

– Ja och nej. För opinionens skull kan konsten säkert vara viktig. Men uppenbarligen behöver politiska rörelser varken konstnärer eller serietecknare för att vinna gehör. Hade jag haft som syfte att få så många som möjligt att tycka på ett visst sätt borde jag nog ha jobbat med PR i stället.


Se festintervjun med Sara Granér på Expressen TV här.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Hanna Höglund
Hanna Höglund

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag