För Petra Östergren är romanen ett fortskaffningsmedel, inte ett meditationscentrum. Stilidealet i hennes första roman verkar vara hämtat hos Enid Blyton. Huvudpersonen Esmara är en vuxen queerversion av pojkflickan George i Femböckerna.
Hon är född i Tornedalen i en välbärgad släkt och förväntas förvalta ett familjeägt hyreshus i Vasastan när hon flyttar till Stockholm för att plugga på Handelshögskolan. Hon gör mer än det – så ung hon är kastar hon sig på en skenande karusell av köpa, renovera och sälja fastigheter såväl i Stockholm som omkringliggande landsbygd.
Samtidigt umgås hon i huvudstadens mer eller mindre anarkistiska queerkretsar, och när hon skaffar sig pojkvän är det det rimligt nog en IT-expert som tidigare har varit kvinna.
Det trauma Esmara bär på och som hon inte låter någon nudda vid är att hon som femåring såg sin mor mördas. Östergren har, fastän vuxen, varit med om samma sak, vilket hon har dokumenterat i en tidigare bok. Petra Östergren har ett så rikt stoff att ösa ur – traumat, bisexualiteten, Tornedalen, fastighetsaffärerna, släktmotsättningarna – att hon borde ha hanterat det på ett annat sätt än att just bara ösa.