Per Wirtén: Där jag kommer ifrån

Publicerad
Uppdaterad
Per Wirténs nya bok är ett flammande försvar för den föraktade förorten.
Göran Greider följer med på en faktafylld fotvandring söder om tullarna.
”Mitt behov att försvara förorten är obegränsat”, utbrister Per Wirtén i sin nya bok och man känner hur han tappar taget om sitt vanliga behärskade skribentjag och blir – oberäkneligt passionerad, skarp, ibland våldsamt motsägelsefull, någon gång rentav politiskt inkorrekt, men alltid levande. Mycket har jag läst av Wirtén genom åren, uppskattat det mesta, men först nu får jag på allvar syn på honom själv. Han har funnit sitt ämne och skrivandet förlossas med ett bang.
Där jag kommer från heter boken, med undertiteln ”Kriget mot förorterna”. Omslaget visar en sjuårig liten Per, fångad utanför radhuset i Huddinge på väg till sin första skoldag. Han har solen i ögonen, ser blyg ut, som om han förkroppsligade en förortsvarelse utan historia och stolthet. Så vänder man på boken och där står den vuxne Wirtén framför en gigantisk husfasad i en förort och då är det en sammanbiten, stridslysten förortspatriot som planerar för befrielsens dag.
Mellan dessa två foton ryms en odyssé till fots från Kungens kurva märkliga shoppinglandskap till Gullmarsplan där stadsmuren mot innerstan reser sig. Ja, utrustad med GPS, karta och fältflora tar Wirtén apostlahästarna genom det skenbart oöverblickbara förortslandskapet – under viadukter, på gångstigar, över skräpiga men gåtfulla allmänningar, upp på höjder där E4:an avtecknar sig som en fantastisk paradgata genom Suburbia.
Han stannar till och urskiljer uråldriga runor i en stenhäll, stiger ut på en medeltida landsväg som dolts av villaområden, hittar de sista spåren av de myllrande kåkstäder som en gång skrämde de besuttna, traskar förbi sin gamla lägenhet i ett av de grälla husen i Flemingsberg, klättrar upp på berg och ser den gamla stenstad som kallas Stockholms innerstad krympa till vad den är: en ynklig borgarförort i fjärran.

Därifrån utgår nu ett nytt konservativt korståg: För den ”täta staden”, mot ”förortskaraktären” och till och med mot själva grönskan. Och som alltid är det ilskan, för att inte säga raseriet, som förlöser en skribent. Jag känner och känner igen raseriet över ett centrum, en stenstad, som fört och för ett krig mot den omgivande terrängen.
Visst blir ibland den där koloniala metaforiken litet löjlig, när denne son till en folkpartist till varje pris söker en upprorsidentitet. Ty även om innerstadsmedia och stadshuspolitiker mentalt bombat förorterna i årtionden så är det trots allt med ord och stilla politiska beslut och inte med splitterbomber.
Men här skriver Wirtén förorternas historia på ett sätt som ingen riktigt gjort förut. Han följer städernas liv tiotusen år tillbaka, från Bibelns Jeriko till Benjamins Paris, och slungar oss framåt till Los Angeles i dag eller Asiens eller Afrikas nya megastäder. I kriget mot förorterna hittar han sina oväntade förortshjältar, såsom Huddinges S-kommunalråd Nils Eliasson som var smartare än innerstadspolitikerna när han köpte billig mark där Ikea kunde uppföras.
Eller den långa rad av arkitekter, svenska och utländska, som en gång tänkte nytt. Förortens kända och okända urkunder penslas fram ur arkiven: Frank Lloyd Wrights decentraliserade stadsvision Broadacre, Ebenezer Howards radikala trädgårdsstad, den lilla gröna handboken SCAFT från 1968 för svenska samhällsplanerare, eller rentav Brita Åkermans undersökningar om arbetet i ett modernt kök, Familjen som växte ur sitt hem. Så att det hörs över hela Stor-Stockholm ropar han sedan ut sitt: ”Det här är min hembygd”.
Per Wirtén bejakar detta centrumlösa Suburbia, dess spretande mångfald, dess rufsighet som han kärleksfullt skriver, och lär mig och sig själv att älska det. Nyckelordet är förstås sprawl, denna uttjatade modeterm som nog jag tycker känns mer kolonial och uppifrånkommande än det mesta. Det är namnet på den stadsbebyggelse som saknar tydligt centrum.

Soundtracket till den nya utsprawlade staden hittar han i Steve Reichs minimalistiska stycken, men dess främst politisk-estetiska uttryck finner han givetvis i punken. På sätt och vis utplånar han ändå ordet förort, denna kvarleva från en svunnen tid. För det är ju den nya Staden han går i när han vandrar i de södra
områdena medan den gamla krympt till ett museum och ett reservat för medial och politisk övermakt. Det Ivar Lo skrev om arbetarklassen, att där fanns allt det intressanta, kan Wirtén säga om förorten.
Men det är också på den avgörande punkten som Wirtén blir motsägelsefull. Han har nämligen kört fast i en postmodern tankefigur som jag tror leder vilse. Wirtén bejakar den utsprawlade staden – trots att det är just det centrumlösa som skapar vanmakt och underordning.

Mycket riktigt överger Wirtén i alla avgörande lägen denna postmoderna stadstanke så snart han söker efter nya lösningar. Bygg ihop det skingrade, säger han, och hyllar Tvärbanan. Skapa ett nytt sammanhängande Söder!
Det är en planerad sprawl han är ute efter och han fnyser åt föraktet för 1900-talets socialingenjörer. I själva verket ger Wirtén detta Suburbia en historia och därmed en fastare identitet och ur denna bok kliver ett stärkt jag, ett förortsjag som är universellt. Att han har fastnat i en filosofi som motarbetar hans egna instinkter ger ändå texten ett extra liv: En människa söker förtvivlat sin teori.
Litet mer kunde han väl ha berättat om sin uppväxt i landet Ingenting; i partierna där han gör det får prosan direkt kroppstemperatur. Men när han på slutet av sin vandring når mitt eget Årsta hälsar jag honom som en Che Guevara.
Han har kommit för att ge de moderna förortslandskapen en historia, ett nytt självförtroende och därmed kanske också ge storstaden tillbaka till dem den tillhör: Vänstern, arbetarrörelsen, de som ser världen underifrån.

Fotnot. Per Wirtén är medarbetare på Expressen Kultur och därför recenseras boken av Göran Greider.
Göran Greider
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag